framför densamma, och håller, med begge händerna, en lång käpp eller stång emellan sina ben. En annan fat- tar käppen bak om honom, och söker att ”sticka ut ögat på skomakaren,” d. v. s. skuffa omkull honom, hvar- vid stöten ledes undan af den som håller käppen. — Är ofta en vanlig lek i julhalmen, äfven för äldre personer. Skjuta 13 o r s t e» En linborste ställes på en kubbe eller stol. Ett af barnen står vid borsten, för att åter sätta upp den då den träffas. De öfriga barnen kasta till måls der- på, med vantar, mössor, stenar eller dylikt. Så snart någon slagit omkull borsten, skyndar han att återtaga det han kastat, innan den tjenstgörande upp- rättat borsten. Hinner han det icke, stadnar han bak- om målet och passar på nästa tillfälle att återtaga sin plats. Springer han tillbaka, sedan borsten åter är uppstäld, äger den vid borsten tjenstgörande att slå honom med en hopvriden näsduk, m. m., då den slagne aflöser den uppassande. Har den kastande ej träffat bor- sten, springer han vid en annans träff-kast; men i hän- delse ingen gjort det, och tillfälle således ej finnes att återtaga det kastade, måste alla springa på en gång, i detta ändamål. Den som då träffas af uppassarens slag, efterträder honom i hans tjenstgöring. Svenska Fornsånger, 111. 32