4. Tuli luli, lefver han än? Folksagan berättar, att tvenne älskande, hvilka tjenade hos olika husbondefolk, hade i hemlighet ett barn, hvilket de för- dolt i skogen. Flickan, en dag hindrad af göromål att efterse barnet, spörjer med vallhornet sin älskare om det ännu lefde. Han svarar och hon underrättar honom, pa lika sätt, huru han borde föda barnet, samt om sitt förhinder att vårda detsamma. — Nästföregående vallqväde synes hafva en lika bestämmelse. Långsamt. A. ■ •—*-■ ”Tu - li lu — li, lefver ban än?”— Ja men, gör ban så, Han sof-ver i sin lulla! — ”Mjölka lil-la |l§ Jk-t M HV-H ---------- te---- —---te— “””'N'"—m——fy— TI ■ffo-—*—j-i—É— -S---1-----1— UiBr Silkes-vip-pa , Slå i lil - la bjellerkläppa , Ge den lil - la dric-ka! Jag bar för-fall, Jag kommer int’ i vall, Jag lijel-per mor att ba-ka!” B. ”Tuli luli, lefver han än?” — Ja men, gör han så, Han sofver i sin lulla! —