- Project Runeberg -  Fornsjöstudier inom Stångåns och Svartåns vattenområden /
19

(1917) [MARC] [MARC] Author: Uno Sundelin - Tema: Geography, Småland, Östergötland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STÅNGÅNS VATTENOMRÅDE. 19
Kärret är sedan flera 10-tal av år utdikat och uppodlat, och av den ursprungliga
vegetationen återstår numer intet. Längst i söder intill sjön tinnes dock ett mindre
område, som ej lagts under plogen, varest blandad löv- och barrskog med i bottenskiktet
inträngande Sphagna och brunmossor uppvuxit efter sjösänkningen och utdikningen.
Kärrets inre, av längsprofllen belysta byggnad är följande. Underlaget utgöres av
en smutsgrå lera, som nedåt utan tydlig gräns övergår i varvig lera (med en mäktighet
av 2 m. -j-). I övre delen av leran träffades de första spåren av en fattig flora, näm-
ligen enstaka tallpollen, sporer av Chara sp. samt enstaka diatomacéer (Navicula oblonga),
dessutom spongienhl&r.
På leran följer inom större delen av kärret ett gyttjelager, i norr omedelbart
vilande på leran, i söder genom övergångar av lergyttja skilt från densamma. Gyttjan är
i sin undre del planktonisk med ljusgrön eller — på grund av kalkinblandning — vitgul
färg, i sin översta del däremot detritusartad och gulbrun. Mäktigheten, som i norra
delen utgör 0,15—0,25 in., sväller i söder ut till 0,5—0,75 m., varav större delen är
planktonisk. I norr utkilar gyttjan c. 0,65 m. under 1. v. y.
Det nordligaste partiet av kärret har utbildats i en isolerad liten bassäng, vari
gyttjan utkilar på ungefär samma nivå (se profilen).
1 lergyttjan samt planktongyttjans understa delar hava träffats följande arter:
Firms silvestris — pollen. Potamogeton natans — fruktstenar.
Betula alba (koll.) — pollen. Nymphcea alba (koll.) — frön.
Salix sp. — pollen. Chara sp. — sporer.
samt en diatomacéftora med ett flertal s. k. ancylusiormer1:
Campylodiscus hibernicus. Gyrosigma attenuatum.
Cymatopleura elliptica. Stephanodiscus astrcea.
Epithemia Hyndmanni.
Dessutom:
Epithemia turgida.
Fragilaria constructs.
Gomphonema intricatum.
Synedra Ulna v. ampliirhynchus m. fl.
I den övre, detritusartade delen av
kärret följande arter representerade:
Alnus glutinosa — frukter, pollen (p. 8).
Altms incana — » » (p. 8).
Carexpseudocyperus — fruktgömmen, pollen (p. 2
och 8 allmänt).
Carex fdiformis — fruktgömmen.
Ceratophyllum demersmn — bladtaggar (p. 10).
Cicuta virosa — 3 delfrukter, (p. 8).
Cladium mariscus — frukter, (p. 2 och 5—9).
»Corylus avellana» (Myrica gale?) — pollen.* *
8
gyttjan äro inom en större eller mindre del av
Nymphcea alba — frön.
Nuphar luteum — »
Phragmites communis — stamdelar.
Pinus silvestris — barr, pollen.
Potamogeton natans — fruktstenar.
Quercus Robur (koll.) — pollen (p. 8, 9).
Salix sp. — »
Ulmus montana — » (p. 6 8, 9).
Equisetum limosum — diafragmor, stamdelar.
1 Zhcifomacéibenämuingarna huvudsakligen i överensstämmelse med van Heurck 1885 samt de navicu-
loida formerna enligt P. T. Cleve 1894—95.
8 Pollen av Corylus och Myrica torde knappast med säkerhet kunna skiljas. Angivandet av Corylus-
pollen sker därför i det följande med den underförstådda reservationen, att en del pollenkorn kuuna härstamma
från Myrica. För att markera denna osäkerhet sättes sCorylus» inom citationstecken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jul 8 22:33:52 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fornsjo/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free