Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde - Åsunden - Staverökärret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅNGÅNS VATTENOMRÅDE. 51
Åsunden.
Denna sjö, som i NNV—SSO är c. 3 mil lång samt äger en areal av 70—80 km2,
sönderfaller i tre väl avgränsade delar, som för korthetens skull skola benämnas: norra,
mellersta och södra Asunden. Norra Asunden är milslång, men i allmänhet mindre än
kilometerbred samt sträcker sig från Rimforsa ström till det c. 6 m. djupa och c. 150
m. breda Ulvesund, som förenar norra och mellersta Asunden. Den sistnämnda, som är
c. 7 km. lång men likaledes föga bred, når ned till Råsösundct, som är obetydligt bre-
dare än Ulvesund men äger ett djup av 9 m. Här förbinder en landsvägsbro med vindbrygga
strand med strand. Mellersta Äsunden utsänder ett par breda vikar mot väster: Berga-
viken och västra Enebyviken. Söder om Råsösundet utbreder sig Södra Asunden, den största
av Asundens trenne huvuddelar, insändande djupa vikar till Stjärnvik och Björkfors i
norr och nordost samt till Horn och Hycklinge i söder och sydost.
Asundens terrängförhållanden likna Järnlundens. Sjön intager dock ett i allmänhet
betydligt djupare klippbäcken med höga, moränklädda eller bergiga stränder (se fig. 22
o. 23). Djup på 30—40 m. eller mer lära vara vanliga såväl i mellersta som södra
Asunden,1 2medan norra Asunden torde vara något grundare. Bergshöjder såsom Hissne-
klint norr om Bergaviken nå i närheten av sjön stundom betydligt mer än 100 m. över
dess vattenspegel.
Icke så sällan träffar man smärre leravlagringar på stränderna upp till 20—30 m.
över vattenytan, men liksom vid Järnlunden sällan eller aldrig högre. Ibland förekomma
dock även leravlagringar i större utsträckning såsom på ostsidan av norra Äsunden, varest
Kettilstads, Hägerstads och Tjärstads bördiga lerdälder nå fram till sjön, där de fortsättas
av de kalkrika Hovstadöarna, vilkas yta mångenstädes är översållad av marlekkonkretioner.
Aven i de sydligaste vikarna kring Hycklinge och Horn hölja leravlagringar i större
omfattning stränderna. Rå västsidan av Äsunden, söder om Rimforsa, framstryker samma
rullstensås (följd av landsvägen), som norr om Rimforsa når fram till Järnlunden.
Större torvavlagringar äro vid Äsundens stränder långt sällsyntare än vid Järnlun-
dens, beroende på att lämpliga skyddade vikar mera sällan förekomma. Vid norra
Äsunden har jag endast lyckats anträffa ett gammalt kärr av den från Järnlundens vikar
kända typen,2 nämligen vid Staverö c. 5,5 km. söder om Rimforsa ström. Vid mellersta
Asunden förekomma i inre delarna av Berga- och V. Enebyvikarna ett par stora kärr,
som dock varit mindre upplysande i stratigratiskt avseende, samt ett synnerligen intressant
kärr vid Råsösundet. Södra Äsunden, som äger flera skyddade vikar, hyser också fler-
städes gamla torvavlagringar, av vilka de vid Kärra i norra delen och Sillstad i södra
visat sig vara de mest instruktiva.
Staverökärret (5. Tavla 3) är ett typiskt fornkärr, som vid sjösänkningen blottats. Att
gamla torvlager här finnas bevarade, beror på att den utanför liggande Staverön skyddat
dem mot förstöring genom ström och vågor. Hela sundet mellan Staverö och västra landet
1 Enligt uppgift av bl. a. fiskaren Axel Andersson i Kölebo, Horns s:n, som gjort talrika lödningar i
sjön. Själv har jag utanför Kärra i södra Åsunden lodat djup, överstigande 35 m.
2 Kecenta, obetydligare torvavlagringar, bildade efter kanalbygget, och vari 1. t. k. avspeglar den nutida
lågvattcnytan, finnas flerstädes, såsom i viken norr om Skedevi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
