Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅNGÅNS VATTENOMRÅDE. 55
Amblystegium lycopodioides* (?).
» scorpioides*.
Riccardia pinguis*.
»Semenflora» (Cleve 1899) med Navicula amphibola.
semen.
Pinnularia borealis.
» cardinalis.
» streptoraphe (allm.).
» » v. minor.
Dessutom Epithemia argas, turgida och zebra, Fragilarior massvis o. s. v. Även
förekommo följande arenariafovmev (p. 1, 3,25 m. u. y.):
(■ampylodiscus hibernicus. Gyrosigma attenuatmn.
Cymatopleura elliptica. Melosira arenaria.
Slutligen vid p. 2, 3,o m. under ytan Nitzschia scalaris, ävensom Chrysomonadi-
néer m. in.
De flesta nu nämnda arter träffas även i de övre skikten av denna torv. Semen-
floran, som är en typisk kärrflora, är rikligt representerad genom hela lagret, medan
Nitzschia scalaris ocli samtliga arenariaiormer, med undantag av Melosira armaria, ej
iakttagits i lagrets övre delar. Här börjar däremot granen bliva företrädd av sparsamt
uppträdande pollen.
Det torde vara svårt att i varje speciellt fall säkert avgöra, vilka av de ovan upp-
räknade arterna, som äro av ’sedentärt ursprung, och vilka som insvämmats. 1 de flesta
tall behöver dock ingen tvekan råda. Moderformationen måste hava utgjort ett ytterst
sankt, varje vår översvämmat kärr, karakteriserat av i bottenskiktet: Amblystegium
scorpioides, Riccardia pinguis m. fl. brunmossor samt semmfloran, i de lägre fältskikten
av Comarum palustre, Ranunculus repens m. m., i de högre av magnocarices — varibland
åtminstone till en början Ca.rex pseudocyperus — vartill mer eller mindre allmänt sällat
sig Equisetum limosum, Phragmites communis, Rumex sp„ lris pseudacorus och Scirpus
lacustris (?). Till de insvämmade formerna höra sannolikt Nymphcea alba, Potamogeton
natans1 samt arenaria-diatomacéerna. Närmast sjön (p. 4 och 5) synas alsnår hava
förekommit.
Den ifrågavarande kärrtorven övergår utan tydlig gräns uppåt i en 1,25—2 m.
mäktig, gyttjig, slamblandad, för känseln fet, mörkfärgad sjödv. Brunmossorna, som
allmänt förekommo i föregående lager, äro här försvunna och också en god del av de
övriga kärrkonstituenterna. Däremot förekomma lämningar av Phragmites, Scirpus lacustris
och i synnerhet Equisetum limosum mycket allmänt. Den feta slambemängda dyn är
måhända till en del kemiskt utfälld,’ vilket i så fall torde ä-ja samband med omo-ivnin-
garnas kalkhalt. Närmast sjön (p. 4) är dock torven mindre dyartad och har väsentligen
karaktär av magnocaricetumtorv. Vid p. 5 täckes kärrtorven av 0,i5 m. grön plankton-
gyttja, som torde vara en med sjödyn inom kärret ekvivalent bildning. Därpå följer hår
c. 1,5 m. vatten vid nuvarande lågvattenstånd.
1 Bägge dessa arter kunna dock förekomma växande ända upp i lågvattenlinjen eller t. o. m. högre. Se
Carlsson 1902, s. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
