Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde - Sillstadkärret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÅNGÅNS VATTENOMRÅDE.
befinna sig på lägre nivå, än soin ursprungligen varit fallet, i det vågsvallet angripit
och bortfört skogsmyllan, varvid stubbarna steg för steg sjunkit. Detta bekräftas av att
man även här träffar kullvräkta eller t. o. xn. upp- och nedvända stubbar. Närmare
stranden förekomma dock stubbar, som torde stå in situ. N id p. 4 fanns en sådan V2 m.
under lågvattenståndet med rötterna ned till minst 1 m. under l.v.y. i skogsmylla.
Kommer man längre ut, uttunnas skogsmyllan alltmer samt bär alltigenom prägeln av att
vara omrörd av vågorna. Lte i viken ser man en mängd Carex j\liformis-tuvor, som vid
närmare undersökning åtminstone i regel visa sig gömma en tallstubbe (tig. 25). Möjligen
hai man i dessa tuvor att se »erosionsvittnen» efter en f. ö. borteroderad magnocaricetum-
formation. Troligare är måhända, att de efter sjösänkningen bildats å högre partier av
kärret eller på de då delvis ovan vatten höjda stubbarna. Det är också möjligt, att bägge
bildningssätten förekommit.1 Torvens övre delar äro i synnerhet å djupare vatten spruckna
och rämnade i stor utsträckning. Ofta har torven på ena sidan en sådan rämna höjts
eller sjunkit, så att »förkastningar» på ända till 1 m:s spi’ånghöjd och mer uppkommit.
I allmänhet synes det vara det högre partiet, som höjt sig, icke det lägre, som sjunkit.
Detta har framgått av i de högre partierna företagna borrningar, som visat, att luckor
i lagerföljden förekomma i form av vattenfyllda eller ined lösflytande detritus intagna
skikt i torven. Några gånger lär det hava hänt, att sådana torvskok höjts ovan vatten
och detta även före kanalbygget under förra hälften av 1800-talet,.2 Stubbkärrviken äger
m. a. o. Jlottholmar, som dock mycket sällan visat sig ovan vatten. Kärret fortsätter
halvtannat hundratal meter upp på land, glest bevuxet med starrarter (Carex ampullacea
o. a.), Myrica gale samt längre in alsnår och slutligen en tät barrblandskog. Här över-
lagras den subfossila tallskogsbottnen av meterdjup magnocaricetumtorv med Equisetum
limosum rikligt i undre delen. Längre ut åter (p. 10 och 11) överlagras den här ytterst
hvdrofila alkärrtorven samt dennas fortsättning, en mörkbrun, gyttjig radicelltorv med
Scirpus lacustris (frukter), Potamogeton gramineus* och nata.ns* (fruktstenar) och Nuphar
luteum (frön), av en ljusbrun till grönaktig planktongyttja. Granpollen har ingenstädes
iakttagits med undantag av i den magnocaricetumtorv, som överlagrar skogsbottnen, vai’est
ett och annat enstaka granpollen träffats.
Lövkärrtorven nedgår i de djupaste delarna av kärret c. 6,7 m. under l.v.y. (p. 7
och 8), och minst lika djupt torde 1. v. y. i Kärraviken under torvens bildnincstid
hava stått.
„ Si/lstadkärret (10. lavla 4), 1 mil SSO om Stubbkärret vid Hycklingeviken i
Asundens sydända, har bildats genom igenväxning av en mellan Hycklinge kyrka och
Sillstad belägen, av en moränholme skyddad vik. Kärret är på ostsidan av holmen grunt
och mindre upplysande, på västsidan däremot mycket djupt och av stort stratigratiskt
0 a , I>essa tuvor synas bilda en motsvarighet till de ofta av Care.v Jiliformis m. m. bevuxna »strängarna»
rmfa (ellCy m°ssarna i norra Fennoskandia. Angående dessa »strängars» uppkomst skriver Cajander
(1913 s. 77) bl. a.: »Einige sind stark metamorphosierte Reste des urspriinglichen Moores, andere dageeen sind
iNeubildungen, die auf Rimpitorf enstanden sind. Oft sebeint beides der Fall sein: der Strang ist zwar ein
alter Rest von dem urspriinglichen Weiss- resp. Reisermoor, aber auf demselben sind, besonders bei geringerer
achtigkeit der lorfschicht, z. B. um hervorstehende Steine. grosse Reisermoorhiigel entstanden. Die Ent-
scheidung daruber, warm man es mit alten, vvann mit neuen Bildungen zu tun hat, fällt oft recht schwer.»
Enligt uppgift av den 70-årige Per Leander Nilsson i Gumhem.
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
