Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STAXGANS VATTENOMKADI’ 171
Limnotelmatiska kontaktens stora djup i Skankebokärrets djuphålor torde i viss mån
få tillskrivas nedpressning men beror sannolikt i högre grad därpå, att avdunstningen
varit större och följaktligen uttorkningen intensivare i de från själva sjöbassängen isole-
rade hålorna än i denna (jfr Strep).
Vid bestämmandet av de boreala vattenståndens djup i Drogen i förhållande till
passnivå kan man utgå ifrån, att den olikformiga landhöjningen i norra delen av sjön
varit ungefär densamma soin i södra och större delen. I Skankebokärret nedgick den
äldsta boreala 1. t. k. omkr. 1,75 in. under 1. v. y.Eftersom den olikformiga landböj-
ningen sedan denna tid, som sagt, utgjort minst c. 4 m. pr mil, bör sålunda den äldsta
boreala lågvattenytan vid det c. 7,5 km. nordligare utloppet hava befunnit sig minst
c. 3 m. högre eller minst c. 1,25 m. över nuvarande 1. v. y., alltså högst c. 1 m. under
klipp- och moränbottnen i det äldsta utloppet.
’■e&r-agT
nv’öa,CW>
Fig. 59 (a o. b). Platsen för stenyxfyndet i Isnäsviken
av Drogen.
Fig. 58. Stenyxa, f. vid Drogens sänkning 1910
å dess botten vid Isnäs. Längd 17 cm.
Den senboreala 1. t. k. åter befann sig i Skankebokärret c. 1,4 m. under 1. v. y.,
varav följer, att, eftersom den olikformiga landhöjningen sedan denna tid utgjort c. 3 ni.
pr mil, lågvattenytan vid passpunkten befunnit sig c. 0,85 m. högre än nuvarande 1. v. y.
eller c. 1,4 m. under bottnen i utlopp n:r 1, som torde legat obetydligt lägre än den ur-
sprungliga under boreal tid radande passnivän.
De subboreala tallskogarna i Drogens vikar befinna sig på ungefär samma nivå i
norra som i södra delen av sjön. Med säkerhet in situ stående tallstubbar förekommo
ej sällan med rotverket utbrett ned till c. 0,75 m. över 1. v. y. Eftersom den torv, vari
stubbarna befinna sig, vid tiden för min undersökning helt nyligen höjts ovan vatten,
torde den endast i ringa mån hava hopsjunkit. Det förefaller fördenskull, som om tall-
skog under subboreal tid vuxit i Drögen åtskilligt lägre än passnivån. Man synes också
på grund av tallskogens läge få räkna med ett nära nog lika djupt subborealt som
borealt vattenstånd. Speciellt lagerföljden i Sandvikshultskärret, som ligger närmast utlop-
pet, synes antyda, att den atlantiska vattenstigningen varit helt obetydlig. Detta är ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
