Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Stångåns vattenområde - Hålebomyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STANGANS VATTEKOMRÅDE. 1.75»
nära den nuvarande vattenytan en mer än 6 dm. hög hat slipsten av brun sandsten, enligt
benägen upplysning av kand. G. Rosén utan allt tvivel tillhörande Visingsöformationen.
Den var vid upphittandet hel men har senare blivit ituslagen.1 Enligt godhetsfullt
meddelande av professor Almgren äro slipstenar av detta slag funna å boplatser till-
Fig. 62. Slipsten från gånggriftstid f. vid Långnäs å Åländerns botten vid sjösänkning 1916.
(Den avbildade stenen, som är c. l/t in. lång, utgfir endast en del av slipstenen.)
hörande äldre gånggriftstid. Dock vore det möjligt, att de använts även under en senare
del av stenåldern. — Slipstenen, som icke gärna kan härröra från atlantisk tid lika litet
som från subatlantisk tid, år med all säkerhet kvarlämnad å stranden av den subborcala
Aländern. Den torde sålunda vara samtidig med de till samma nivå nedgående, un^e-
tär med granens invandring samtidiga subboreala strandskogarna vid sjöns stränder.
Hålebomyr (c. 100 m. ö. h.). {41).
Denna myr, som underkastats en ingående undersökning, betinner sig nordväst om
Herrsjöviken av Aländern, skild från denna av en endast en å två hundra meter bred
klipp- och moränbarriär. Myren, som är c. V2 km.2 stor, har väsentligen bildats genom
igenväxning av en ursprungligen ganska djup liten sjö.2 Ända till 1880 fanns i sydöstra
delen öppet vatten, den s. k. Gölen. Genom flere, i mitten av 1800-talet påbörjade, sänk-
ningar av avloppet, minskades Gölens omfång, till dess den nämnda år så gott som full-
ständigt torrlädes. Ännu vid min undersökning, som ägde rum 1912, funnos dock ett
par smärre, några kv.-meter stora gölar med öppet vatten — de sista resterna av den
forna sjön (fig. 63). 3
1 Båda delarna äro överlämnade till museet för nordiska fornsaker i Uppsala.
2 Dylika myrar kava av L. v. I>0ST (1906 s. 283) benämnts »A-myrar», av G. De Geer» bäckenmossar»
(Gustafsson 1910, s. 39). — Igenväxningen av Hålebo fornsjö har huvudsakligen försiggått från norr och väster.
Troligen har man häri att se ett utslag av den s. k. Klingeska lagen (Klinge 1890).
3 Den största av dessa gölar (tig. 63) intogs till största delen av ett flytande växttäcke, väsentligen bil-
dat av Amblystegier, men vari därjämte ingingo:
Lemna trisulca
Nupliar luteum
Ranunculus repens m. fl. *
Caltha palustris
Comarum palmtre
Hydrocharis morsus rance
I de gölen närmast kringgärdande växtsamhällena ingingo bl. a.
Agrostis stolonifera
Carex sp.
Circium palustre
Galium boreale
Myosotis palustris
Nummularia thyrsijlora
Peuredanum palustre
Stellana graminea
Triglochin palustre m. fi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
