Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svartåns vattenområde - Sommen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTANS VATTENOMRÅDE. 227
Torvbildningar — i synnerhet kärr — äro allestädes vanliga, i allmänhet bildade
genom mer eller mindre fullständig igenväxning av sjöar, men även — såsom till stor
del de milslånga maderna och mossarna längs Svartån mellan Iialången och Säbysjön —
uppkomna genom mossamhällenas transgression över fast mark.
På höglandet finnas ett flertal större sjöar, genomflutna av Svartån eller dess biåar.
På slättlandet i norr förekomma däremot endast oansenliga sjöar. — Sömmen, i hjärtat
av vattenområdet, utgör samlingspunkten för en mängd vattendrag, av vilka de förnämsta
äro den senast från Säbysjön och Ralången — här förstärkt med Nocnån — kommande
Svartån samt Bulsjöån, som avger vattnet från de stora Lägernsjöarna i södra delen av
vattenområdet.
Från Sömmen sänker sig Svartån genom en mängd i industriens tjänst utnyttjade
forsar, och mottagande en mängd smärre tillflöden, ned till låglandet i norr samt utfaller
slutligen efter en båge mot NNV i Roxen söder om Vreta kloster.
Svartåns dalgång har i ännu högre grad än Stångåns tjänat som invandringsväg till
södra Östergötland och norra Småland under stenåldern, vilket framgår av de talrika fynd
från denna tid, som äro gjorda längs densamma (B. Nerman, Stolpe 1916).
Sömmen (c. 145,8 m. 0. h.).
Denna Svartåns omkring 125 km.2 stora huvudbassäng är känd för sin naturskönhet.
Höga, bergiga och skogklädda stränder spegla sig i det djupa och klara vattnet. Milslånga
vikar i förkastningarnas riktning (NNV—SSO och N—S) inkila mellan branta stränder så-
väl i norr som söder. De största äro i norr tvenne trånga, parallellt löpande vikar, av
vilka den ena skjuter upp förbi Sömmens station, den andra upp till sjöns utlopp vid
Laxberg, c. 4 km. ostligare, samt i söder Asby- och N. Vi-vikarna, av vilka den sist-
nämnda är 1,5 mil lång. Från sjöns nordspets i den förstnämnda viken till sjöns längst
i söder nående del i den sistnämnda viken SO om den förra äger sjön sin till c. 3,6 mil
uppgående största utsträckning. I väster—öster når sjön en bredd av 2 mil. En stor
del av dess västra del intages av den höga Torpön.
Utom av berg och mer eller mindre svallad morän bildas stränderna ej sällan av
i den sydbaltiska issjön mer eller mindre omlagrat rullstensgrus eller sand såsom från
trakten av Tranås mer än V2 mil mot SO och å en lika lång sträcka mellan Torpa och
Asby kyrkor samt vid Malexander.1 A sistnämnda ställe finnas vackra utfyllnadsterrasser,
avsatta i den baltiska issjön. Malexanders kyrka, som enligt det geologiska kartbladet
Sommenäs ligger 157,7 in. ö. h., alltså c. 12 m. över Sömmens vattenyta, är byggd på
en sådan plan, mot sjön sakta sluttande terrass, vari Sömmen utskurit en tvär erosions-
brant (fig. 84). Norr om Tranås är B. G. utmärkt av erosionsterrasser och strandvallar,
som enligt Gavelin (1912, s. 58, 59) nå upp till omkring 16 m. över Sömmens yta,
161—162 m. ö. h.
1 Mycket obetydliga lerlager finnas ock här och var i närheten av stränderna såsom norr och söder om
Tranås (se Gavelin 1912, s. 58).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
