Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svartåns vattenområde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTÅNS VATTEXOMKÅDE. 237
så stor, att den uppväger den sist till luften avgivna gaskvantiteten och åter vid höst-
lågvattenståndet, ev. under inedverkan av andra faktorer, förmår lyfta torvmassan till
vattenytan.
Den inre byggnaden av Svanamossen och Svanavikens sublakustrina torvlager liknar,
såsom den meddelade profilen utvisar, i huvudsak de motsvarande bildningarna i Lövåsa-
viken. A förstnämnda lokal äro dock mäktighetssiffrorna — på grund av den större
vattentransgressionen — genomgående större. Med hänvisning till profilen må blott några
anmärkningar bifogas. Den 4—5 m. mäktiga lövskogstorv,1 resp. starrmossetorv, som
följer på det av grus bestående underlaget eller skiljes från detta av ett 1—2 dm. mäk-
tigt lerdyskikt, innehållande Potamogeton natans, enstaka diatomacéer, (Epithernia turgida),
spongier, mossfragment m. m., innehåller på alla nivåer Amblystegier och Sphagna i
växlande proportioner. Av de sistnämnda har licentiat Melin (vid p. 2) från undre delen
av lagret — 6 å 7 m. under ytan — identifierat Sphagnum fuscam, Sph. medium och
Sph. angustifolium, varav isynnerhet den förstnämnda förekom rikligt. Dessutom före-
komma rikligt med sporer och sporangier av Polystichum Thelypteris, ävensom Cosmarier
m. fl. desmidiacéer samt här och var insvämmade diatomacéer, i de undre delarna även
arenariaformer (Melosira arenaria, Stephanodiscus astrcea) och entomostracéer (Bosmina sp.).
I den 2—3 m. mäktiga skogsmossetorven, som därpå följer — och vari granpollengränsen
faller — stå tall- och möjligen granstubbar inbäddade i en grundmassa av vanligen de-
struerade rester av Sphagnum fuscum* och Sph. medium*.
Såväl den stubbfria eller stubbfattiga »yngre» Sphagnurntorven som den rikligt
stubbförande »äldre» har, såsom i synnerhet framgår av en jämförelse mellan nedanstående
tvänne pollentabeller, genom vågerosionen avskalats från mossens randzon mot sjön, var-
igenom den underliggande, på alved rika, destruerade starrmosse- eller lövskogstorven här
kommit att bilda ytlagret. Det är också huvudsakligen detta — från den subboreal-recenta
torvmassan befriade — randparti av starrmosse-lövskogstorven, som genom sin höjning till
vattenytan bildar flottholmarna. De å dess yta hopade tallstubbarna hava utpreparerats
ur den överliggande äldre Sphagnurntorven, som bortsköljts och avlagrats på djupare vatten,
medan stubbarna nedsjunkit i den alvedförande starrinossetorven. Den egentliga brist-
ningen har försiggått i denna halvannan meter djupare, där en 2,5 in. hög vattenlakun
vid min undersökning vidtog. I sjön utanför flottholmen saknas såväl den yngre som
äldre Sphagnurntorven. Härvarande vedfria starrmossetorv täckes blott av ett från den-
samma ej skarpt avgränsat skikt av omrörd torvdetritus med alved och gyttjeinblandning.
Ev. har skogsmossetorven här ekvivalerats av alkärrtorv, som sedan av vågsvallet spolierats
och bidragit till bildandet av »svämtorv»skiktet över starrmossetorven.
Limnotelmatiska kontakten nedgår längs den meddelade skärningen 8,85—9,35 m.
under 1. v. y. Inåt mossen synes den sjunka ännu djupare, men har ej här kunnat fast-
ställas på grund av borrens otillräckliga längd.
Slutligen må meddelas nedanstående tvänne tabeller över pollenfrekvensen i lager-
följdens olika delar, dels vid flottholmen (p. 4), dels i mossen (p. 2).
1 Lövskogstorven förekom ofta i växellagring med starrmossetorven. Detta har dock ej kunnat utmärkas
på profilen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
