Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historien, icke såsom sjelfständiga vitnen om våra förfäders lif och
odling.
Den samling, som Antiqvitets-collegium småningom bildade, lade
grunden till Statens Historiska Museum. De första fornsaker, som
förvärfvades af denna samling och som ännu finnas i National-museum,
voro: ett bronssvärd[1] funnet vid Hellestad i Skåne och inkommet 1670, samt tre stora guldbrakteater från Vä i Skåne,[2] funna och insända år 1674.
Sistnämnda fynd gaf redan följande år anledning till en
afhandling af professor Schefferus, en afhandling som synes mig vara af
synnerligt intresse, derföre att hon, såvidt jag kunnat finna, är det
första i Sverige utgifna arkeologiska arbete om jordfunna fornsaker.
Denna afhandling, hvilken, såsom på den tiden var vanligt, är skrifven
på latin, utmärker sig både genom lärdom, skarpsinnighet, kritik och
en nykter uppfattning af förhållandena, hvarigenom hon står vida öfver
flere af de vid samma tid och långt derefter utgifna arkeologiska
skrifter. Författaren, som var skytteansk professor i Uppsala, redogör
först för de omständigheter, under hvilka fyndet blifvit anträffadt,
beskrifver och lemnar trogna afbildningar af de funna fornsakerna, samt
söker derefter besvara frågorna om den tid, till hvilken dessa höra,
hvartill de varit begagnade etc. Boken är deciderad till franske
ambassadeuren marquis de Feuquière, hvilken på en resa genom
Uppsala hedrat Schefferus med ett besök och besett hans museum samt
dervid fästat särskild uppmärksamhet vid de då nyss inkomna
brakteaterna.
Den litterära verksamheten inom det område vi nu betrakta var
för öfrigt mycket betydlig under 1600-talets sista årtionden.
Stjernhjelm utgaf år 1663 Vestgötalagen, och sedermera under
åren 1665—89 trycktes, till en del på Carl XI:s bekostnad, de öfriga
gamla landskapslagarne. Då en för hela landet gemensam lagbok
redan under 4 à 500 år funnits, trycktes landskapslagarne
naturligtvis endast såsom minnesmärken af förfädrens lif, rättskipning och språk,
d. v. s. af samma skäl som i vårt århundrade har föranledt deras nya
utgifvande.
Ar 1675 höll professor Magnus Celsius i Uppsala det vid
nedläggandet af rektoratet öfliga talet, hvilket denna gång ådrog sig mer
än vanlig uppmärksamhet.[3] Han gaf nämligen då för första gången
nyckeln till lösandet af helsingerunornas gåta, i det han visade, att
dessa runor hufvudsakligen endast genom frånvaron af det vanliga
lodräta strecket, den s. k. stafven, skiljde sig från de öfriga. I ett två år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
