Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Båda arbetarne sjunga, och hammaren faller i takt med musiken, med
ett skarpt och återStudsande slag, hvari indianerne förklara sjelfva
hemligheten eller kraften ("medicine") af operationen ligga."
Vid den arkeologiska congressens möte i Norwich år 1868 gjorde
Evans flintskrapor med ett stycke hjorthorn i form af en mejsel, som
trycktes mot eggen af en flintspån.1
De fina pilspetsarne (Atl. 59—61, 65), sågtänderna på de
halfmånformiga flintverktygen (Atl. 73, 74), de ofta så omsorgsfullt och
prydligt arbetade fästena på flintdolkarne (Atl. 55, 56, 58) och de
rätvinkliga kanterna på en stor mängd yxor och mejslar äro troligen
åstadkomna antingen med ett verktyg liknande fig. 16 eller med en sådan
mejsel som vi nyss beskrifvit. A spjutspetsarnes och dolkarnes blad
(t. ex. Atl. 55) ser man ofta spår af att tunna, stundom ganska långa
flisor blifvit afskilda genom inåt riktade slag eller genom tryck tvärs
för eggen.
Hittills hafva vi endast betraktat de olika sätt, hvarpå flintan kan
bearbetas. Flintan var visserligen det bästa material för vapen och
eggverktyg, som stenålderns folk kände, men icke det enda. En stor
mängd verktyg af andra stenslag, vanligen trapp eller skiffer, äro också
bevarade från denna tid, i synnerhet i sådana trakter som icke hafva
tillgång på flinta, såsom t. ex. mellersta och norra Sverige. Äfven
trappen bearbetades med andra stenar, i det man troligen genom slag gaf
stenen ungefär den form som önskades och derefter fulländade arbetet
dels genom häckning, dels genom Slipning.
Stundom har man funnit, att stenen först blifvit tillformad genom
sågning, och Evans har genom försök öfvertygat sig om, att man kan med en
flintskärfva såga i mycket hård trapp, under det att endast obetydliga
spår af nötning synas på flintskärfvan. Han anser, att man härvid lyckas
lika väl antingen man sågar med flinteggen ensam eller dessutom
använder sand och vatten. Stensaker med spår af sådan sågning äro
emellertid mycket sällsynta i Norden, — om de ens finnas här, — under det
att de i Schweiz, södra Frankrike och flere andra länder, t. ex. Nya
Zeeland, ganska ofta förekomma.2
Nästan alla knifvar, dolkar, spjut- och pilspetsar, samt skrapor af
flinta äro endast knackade och icke slipade. Någon gång finner man
väl spår af Slipning utmed midten af ett dolkblad eller en spjutspets
(se t. ex. Atl. 46), men, så vidt jag vet, är eggen å dessa vapen aldrig
slipad.
De flesta flintyxorna och flintmejslarne, samt nästan alla arbeten
af andra stenslag än flinta äro deremot mer eller mindre slipade, och
man har ännu i behåll ett stort antal härtill begagnade slipstenar.
1 "International congress of prehistoric archgeology: Transactions of the third session,
1868" (London, 1869), sid. 192.
2 Evans, "Stone implements", sid. 40. 41.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
