Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturligtvis bibehöll sitt ursprungliga utseende. Fig. 35 visar en sådan
flintkniv med nästan utnött blad men mod vackert, oskadadt handtag.1
Handtagen å dessa knifvar eller dolkar
äro ofta utsvängda baktill, och, då deras
längd är ungefär tre tum, passa de
vanligen mycket väl för våra händer. Deras
kanter äro ej sällan prydligt utarbetade med
små, lina, regelbundna hugg (Atl. 55, 56,
58). Den vackraste2 flintdolk jag känner
från Sverige är en som för några år sedan
hittades vid Suröd i Norra Ryrs socken,
Bohuslän, och som nu förvaras i Uddevalla
Museum. Den är alldeles lik Atl. 55, men
9,7 5 tum lång; bladets största bredd är 2,4 5
tum. Båda eggarne äro mycket fint
sågtandade.
Vid afgörandet af frågan om dessa
flintknifvars användning få vi icke förgäta,
att de kunna hafva varit, och troligen äfven
varit, begagnade både som verktyg och
vapen3. På den bildningsgrad, som
stenålderns nordbor stodo, var nämligen
skilnaden mellan en täljknif och en dolk ännu
icke så stor som vi nu äro vane att tänka
oss den.
Ännu större synes väl skilnaden vara
mellan en dolk och ett spjut, och dock är
det i många fall omöjligt att afgöra, om ett
flintstycke t. ex. af samma form som Atl.
51 bör anses som bladet på en dolk eller
på ett spjut. Vanligen är man böjd att
betrakta såsom spjut de flintspetsar, hvilka
icke kunna omedelbart hållas i handen.
Erfarenheten har emellertid visat, att denna
åsigt icke är hållbar. Fig. 37 visar en i Brittiska Museet, förvarad
stenknif från Nya Zeeland, hvars blad, som med ett slags svart kitt och ett
hårdt lindadt snöre är fästadt vid ett träskaft, tydligen har samma
form som många af de i jorden hos oss funna vanligen s. k. spjut-
1 Jfr Nilsson, ’’Stenåldern", fig. 53 och 58: Worsaae. "Nord. Oldsager", fig. 64;
Madsen, "Steenalderen", pl. 34 fig, 5 och 12.
2 Den längsta är en vid Raflunda i Skåne funnen; han är 10,1 tum lång med 2.2
tum bredt blad (St. M. 2548).
3 Då det emellertid är förmånligt att hafva en bestämd terminologi för att beteckna
de olika slagen af fornsakerna, hafva vi ansett det vara skäl att begagna uttrycket
knif om sådana som Atl. (2 och) 67. dolk om Atl. 55—58 och spjutspets om Atl. 45 51.
Fig. 35. Flintknif med utnött
blad, f. i Skåne. 2/3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
