Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De allmännaste verktygen i Sverige under stenåldern, näst de
simpla flintknifvarne, äro mejslarne och yxorna eller bilorna. De flesta
och bästa äro af flinta, men många finnas äfven af andra stenslag; några
äro af ben och horn. De af flinta äro väl, såsom vi se af Bil. B, i
Skåne (och Halland) vida talrikare än de af andra stenslag; men i de
öfriga landskapen eger ett motsatt förhållande rum.1
Man ser lätt, att sådana verktyg som Atl. 27—31 varit mejslar,
och på grund af likheten med Atl. 27 och 28 har man äfven skäl att
såsom mejslar betrakta de verktyg, hvilka såsom Atl. 23 upptill sluta
i en plan, fyrkantig yta. A andra sidan är det klart, att sådana
verktyg som Atl. 12, 13, 19 och 20 varit yxor. Men otaliga mellanformer
finnas, och, då skaften nu äro förstörda, är det i många fall omöjligt
att afgöra, om man har för sig en mejsel eller en yxa.
Bland mejslarne kan man urskilja två slag: de s. k. rätmejslarne
och hålmejslarne. De förras egg bildar, om den ses nedifrån, en rät
linie; de senare hafva en mer eller mindre djupt urgröpt egg. Af
båda slagen finnas dessutom dels breda, dels smala mejslar. A de förra
är bredden vid midten betydligt större än tjockleken; de senare äro
vanligen nästan alldeles jemnbreda och i det närmaste lika tjocka som
breda (se genomskärningarna i Atl., sid. 7 och 8).
Någon gång, ehuru mycket sällan, har man här i Norden funnit
stenmejslar med ett slags handtag af sten, i samma stycke som sjelfva
mejseln.2 Alla andra mejslar från stenåldern hafva antingen begagnats
utan skaft eller, hvilket kanske gäller om de flesta, varit insatta i ett
skaft af trä, horn el. dyl. Från Norden känner man visserligen icke
någon stenmejsel med sådant skaft, men man har här funnit flere
verktyg af detta slag, på hvilka tydliga spår efter skaftet ännu synas. A
öfre ändan af några sitta ännu lemningar af det harts, hvarmed skaftet
varit fästadt3, och öfversta ytan å ett stort antal flintmejslar (t. ex. å
den Atl. 28 afbildade hålmejseln) är till större eller mindre del
betäckt med starkt glänsande fläckar, hvilka, åtminstone i de flesta fall,
utan tvifvel uppkommit genom nötning mot skaftet.
De smala mejslarne, hvilka nästan alltid äro af flinta, hafva
vanligen ungefär samma storlek och form som de nu brukliga huggjernen.4
1 Från Skåne känner man mer än 13,000 yxor och mejslar af flinta, men endast
omkring 3,000 af andra stenslag; från Halland 300 af flinta och 250 af andra
stenslag. Af 3,300 från det öfriga Sverige kända yxor och mejslar äro deremot icke
mer än 700 af flinta.
2 En sådan mejsel från Skåne är afbildad i (dansk) "Antiqvarisk Tidskrift" 1858—
1860 sid. 277. Två från Danmark ses fig. 27 i Worsaae’s "Nord. Oldsager", samt fig. 3
och 7 å pl. 41 i Madsens "Steenalderen". I Nilssons "Stenåldern" (fig. 23) är en
dylik mejsel med stenskaft från Nootka, på vestkusten af Brittiska Nordamerika,
afbildad.
3 I en gånggrift på ön Sild vid Slesvigs vestkust hittades år 1868 en bred
hålmejsel af flinta med sådana lemningar af harts. Wibel, "Der Gangbau des
Denghoogs auf Sylt", i "XXIX Bericht der Schlesv.-Holst. Gesellschaft fur —,— vaterl.
Alterth." sid 27; se sid. 84 här nedan.
4 Någon gång äro de dock betydligt större. I Skåne har man funnit en oslipad
sådan mejsel, hvilken är 9,5 tum lång, 1,5 tum bred och 1,4 tum tjock (St. M. 3765).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
