Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som männens förnämsta prydnad betraktades väl vapnen, hvilka,
att döma af de till vår tid bevarade lemningarna, voro så präktiga och
dyrbara som kunde åstadkommas på en tid, då metallerna voro okända.
Skölden var troligen det enda skyddsvapnet, men anfallsvapnen voro
af flere slag: yxor och stridshammare, spjut och lansar, dolkar, bågar
och pilar, samt sannolikt äfven klubbor och slungor.
Erfarenheten från nyare tiders stenåldersfolk sätter det utom
allt tvifvel, att sköldar icke voro okända för nordborne under
stenåldern, ehuru inga lemningar af sådana från denna tid bibehållit sig hos
oss. Orsaken härtill bör väl sökas endast deri, att dessa vapen helt
och hållet voro af trä, läder eller dylika lätt förstörda ämnen. I den
sid. 90 här ofvan omtalade, till stenålderns senare del hörande, grafven
vid Langen-Eichstätt i Sachsen fann man dock, jemte stenyxor m. m.,
qvarlefvor af något som möjligen varit en sköld, bestående af två lag
tunna bräden, tillhopa en half tum tjocka, hvilka sammanhöllos med bast.l
Att ej heller klubborna och slungorna, så vanliga hos folk på samma
bildningsgrad som stenålderns nordbor, numera finnas i behåll, beror
väl utan tvifvel endast derpå, att äfven dessa vapen helt och hållet
varit af sådana ämnen, som icke gerna kunnat bibehålla sig.2 I
ruinerna efter schweiziska Pålbyggnader från stenåldern, der förhållandena
i allmänhet varit särdeles gynnsamma för bevarande af träsaker, har
man också funnit några klubbor af idegran.3
Äfven af de öfriga vapnen hafva visserligen i allmänhet endast
de delar, som voro af sten, bibehållit sig till våra dagar, men en blick
på Bil. B visar, huru rika samlingarna äro på yxor, spjut- och pil-spetsar
samt dolkar från stenåldern.
Någon nu märkbar skilnad mellan stridsyxor och arbetsyxor är
visserligen i de flesta fall svår att uppvisa, och i allmänhet var väl
skilnaden mellan ett vapen och ett verktyg förr vida mindre skarp än
nu (jfr sid. 66). Af de skäl, som vi sid. 80 anfört, torde man
emellertid böra som strids- eller parad-yxor betrakta icke blott Atl. 38—42
och 96—98, utan äfven fig. 56 och 57 å sid. 78 här ofvan, samt den
märkliga, på ön Oroust i Bohuslän funna stenyxa, som är afbildad fig. 79.4
Att sådana stenyxor begagnats äfven efter stenålderns slut, visas
af flere fynd; deremot äro meningarna delade om, huruvida några af
de vackraste formerna, t. ex. de s. k. "båtformiga" hammarne (Atl. 96
och 97), förekommit redan under stenåldern, eller om alla sådana yxor
1 Lindensehmit, "Heidn. Alterth." II, haft 8, bilagan.
2 Om slungor se Nilsson, ’’Stenåldern", 2:dra uppl., sid. 55 och 183, samt Lubbock.
"Pre-historic times", l:sta uppl., sid. 76 och 379.
3 Keller, "Pfahlbauten"’, (6:ter Bericht, pl. 2 fig. 2 och 3 (Hohenhausen).
’ Den tillhör Göteborgs Museum: se för:fs ’’Bohuslänska fornsaker från hednatiden",
sid. i). Dylika yxor äro afbildade i Nilssons "Stenåldern’’, fig. 136 (äfven från
Bohuslän; samma yxa ses ock i’’Nord. Tidskr. f. Oldkynd.", 1 pl. 3 fig. 36). samt i
Komblo’s "’Hora’ ferales"’. pl. 2 fig. 38 (från Holland).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
