Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Å andra fornsaker från den nordiska stenåldern än lerkärl ses dock
några få afbildningar af djur. Det enda nu kända exemplet från Sverige
är den Atl. 43 afbildade, i en skånsk torfmosse funna yxan af horn. 1
Å den i Atl. ej afbildade sidan är det här fig. 103 återgifna djuret
inristadt. Båda de å yxan förekommande djuren torde höra till
hjortslägtet. — Bland de många i Danmark funna fornsaker af ben och horn,
som kunna anses tillhöra stenåldern, finnes det endast en, på hvilken
man ser ett djur afbildadt; nämligen en på Langeland funnen pilspets
af ben, lik fig. 88 här ofvan, på hvilken ett grodliknande djur är
inristadt. 2
Några afbildningar af menniskor eller växter känner man deremot
icke från stenåldern i Norden.
Från vestra Europas äldre stenålder har man emellertid många
exempel på afbildningar af både djur och menniskor, hvilka äro af
synnerligen stort värde såsom de äldsta nu kända prof af mensklig konst,
både teckning (fig. 104 och 105) och skulptur (fig. 106). 3
Äfven byggnadskonsten kan sägas räkna sina anor från stenåldern,
om än dess alster från denna tid mindre utmärka sig genom sin
formfulländning än genom sin massa och den skicklighet, hvarmed de
tekniska svårigheterna äro öfvervunna. De äldsta byggnader i Norden äro
ej grafvarne från stenåldern, hvilka kanske kunna täfla i ålder med
Egyptens pyramider, dessa mångtusenåriga, kolossala grafhögar, som med
skäl räknas till de äldsta byggnadsverk i verlden.
De mest storartade bland grafvarne från vår stenålder äro de s. k.
gånggrifterna.
En gånggrift består af en grafkammare och en till denna ledande,
låg och smal gång; det hela inneslutes i en hög, hvars fot vanligen är
omgifven med en krets af större eller mindre kullerstenar. Fig. 107
—110 kunna gifva ett begrepp om dessa väldiga grafbyggnader.
Det vigtigaste af gånggriften är naturligtvis "kammaren". Denna
är antingen aflångt-fyrsidig,4 oval eller, någon gång, nästan rund.
Väggarne bildas af stora, på kant stående hällar eller stenblock, som på
insidan äro plana och ganska jemna, ehuru aldrig släthuggna; upptill
äro de ofta afsmalnande. Mellanrummen mellan dem äro vanligen med
stor omsorg utfylda med stenflisor, småsten, jord o. dyl.; någon gång
1 De å figuren i Atl. vid djurets rygg synliga runliknande strecken äro endast
fullkomligt tillfälliga rispor, som kommit att framträda för mycket på träsnittet.
2 Madsen, "Stecnalderen", pl. 40 fig. 1.
3 Se äfven iletzius, "De äldsta spåren af menniskans tillvaro på var jord", sid. 102
—118, och "Keliquife aquitanicrc", B pl. 2—4, 7 10.
4 T. ex. den bekanta gånggriften på Axevalla hed, som förstördes år 1805 (Nilsson,
"Stenåldern", pl. C fig. I); en år 1872 undersökt graf vid Karleby kyrka, äfven i
Vestergötland ("Månnidsl)!.’’’ 1873, sid. 11), m. fl. ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
