Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Europa har man funnit flere gånggrifter med sådana, stundom ganska
stora utbyggnader. 1
På kammarens ena långvägg finnes en öppning, från hvilken en
gång leder, bygd på samma sätt som kammaren, men lägre och
smalare. 2 Gången, åtminstone dess inre del, är vanligen täckt med
stenblock, liknande kammarens takstenar, men mindre. Vid gångens inre
ända, och vid den yttre ändan af dess betäckta del, finnes ej sällan ett
slags dörrinfattning, bestående af en tröskelsten och två smala, något
inskjutande "dörrposter" (fig. 109 a, b, l11 och 112). 3 I en år 1872
öppnad gånggrift vid Karleby kyrka nära
Falköping fanns innanför gångens yttre tröskel en flat,
nästan rektangulär kalkstenshäll, hvilken hade
samma bredd som "dörröppningen" och troligen
tjenat som dörr, ehuru han nu låg kullfallen. Och
gången till en år 1866 undersökt gånggrift vid
Enslev i Jylland var ännu vid den yttre ändan
stängd med en upprättstående stenhäll.4 Äfven
många andra gånggrifter hafva haft sådana dörrar
af sten. 5 Några hafva troligen varit stängda med
dörrar af trä, såsom förhållandet varit i den här ofvan (sid. 90, not 3)
omtalade gånggriften vid Langen-Eichstätt i Sachsen.
Gången är riktad åt söder, öster eller sydost; stundom har han dock
någon liten dragning åt sydvest. 6 Vanligen mynnar han på eller nära
midten af kammarens ena långvägg. Stundom börjar han emellertid
närmare dess ena ända; någon gång t. o. m. invid denna. 7 Nästan
alltid är han vinkelrät mot kammaren. I Sverige finnas visserligen
några få grafvar från stenåldern med en gång i samma riktning som
kammaren (fig. 120 och sid. 134); och dylika grafvar förekomma
äfven i andra länder. 8 Men dessa närma sig mera våra hällkistor, som
vanligen äro öppna vid ena ändan, merendels den södra, vid hvilken
ända stundom ses spår af en gång i samma riktning som kistan.
1 Fergusson, "Rude stone monuments", sid. 164 (England), 202, 208 och 214 (Irland),
246, 259 (Skotland); "International congress of prehistoric Archgeology; 3:rd
session, 1868" (Norwich), sid. 222, pl. 1 (Bretagne).
2 Stundom hafva dock både kammare och gång samma höjd ("Årböger" 1866, s. 209.)
3 Ex. härpå ses i "Ant. tidskr. f. Sv.", 3 sid. 27 (not) och 28: "Månadsbl." 1873, sid.
11 ; "Annaler f. nord. Oldk." 1858, s. 204, 208 och 210; "Arb. f. nord. Oldk." 1866,
s. 209. Jfr Madsen, "Steenalderen", pl. 12—14.
4 "Årböger f. nord. Oldk." 1866, sid. 208.
5 Se t. ex. Madsen, "Steenalderen", texten sid, 12 ("jsettestuen" vid Uby). I en graf
från stenåldern i Bretagne har man funnit en med inhuggna figurer betäckt
stenhäll, som troligen tjenat till dörr, se här ofvan sid. 76, not 1. Äfven i ingången
till grafkistan vid Torseke i Skåne (sid. 132 härnedan) låg en kullfallen dörr.
6 Madsen, "Steenalderen", pl. 13 (vår fig. 112).
7 Werner, "Antiqv. berättelser", II pl. 4 fig. 2.
8 Frankrike och Spanien. Se Fergusson, "Rude stone monuments", sid. 364, 384, 387;
Norwich-kongressens förhandlingar, sid. 222, pl. 1 fig. 4; Cazalis de Fondouce, "Allées
couvertes de la Provence", pl. 2, 3 och 5.
Fig 1ll. Gångens inre
dörröppning i en gånggrift å
Vetterlinsgårdens egor
invid FaIköping.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
