Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på Själland funnit bredvid det enda der begrafna liket mer än 60
yxor och bredmejslar, 20 smalmejslar, lika många pilspetsar och
åtskilliga spjutspetsar m. m. af flinta, 2 stenhammare samt flere lerkärl och
bernstensprydnader. 1
I allmänhet torde dock icke fornsakernas antal i grafvarne från
denna tid vara så stort som skelettens; flere lik hafva således blifvit
begrafna utan att de fått med sig något minne 2 eller någon utstyrsel
för ett kommande lif.
En del af de stensaker, som finnas i grafvarne, synas hafva varit
nya och obegagnade, då de nedlades; andra äro ofullständiga, och några
torde hafva blifvit med afsigt sönderslagna.3 Samma iakttagelse är
gjord i engelska och franska grafvar från stenåldern;4 och, såsom vi i
det följande få se, har man äfven i nordiska grafvar från senare delen
af hednatiden funnit spår af en sådan afsigtlig förstöring af de vid den
dödes sida nedlagda vapnen eller prydnaderna.
I grafkammarne från stenåldern eller i den omgifvande högen har
man flere gånger påträffat ben af tama eller vilda djur (och skal
af ätliga musslor), hvilka troligen äro minnen från grafölet. Utom
de här förut (sid. 103) omnämnda fynden af husdjursben i sjelfva
grafvarne kunna vi fästa uppmärksamhet derpå, att riksantiqvarien
Hildebrand vid undersökning af en gånggrift i Slöta socken nära
Falköping funnit i högen utanför grafvens ena ända "hästtänder och ben
af andra husdjur". 5 I den redan omtalade gånggriften vid Borreby på
Själland fann man i grafkammaren nära bottnen lemningar af en råbock. 6
De i "Samsingerbanken", en grafhög på Själland, ofvanpå en
stendös funna "kjökkenmödding-lagren" hafva vi redan (sid. 43) omtalat,
men tillika antydt, att det är ovisst, huruvida de måltider, från hvilka
dessa lager härstamma, stått i förbindelse med begrafningen i dösen
eller med de grafvar från bronsåldern, som träffats i samma hög.
Vi hafva nu betraktat de ofta storartade grafbyggnaderna från
stenåldern och deras innehåll. Det ligger dock i sakens natur, att icke
alla som dött under nämnda period kunnat få hvila i så dyrbara
grafvar. Säkerligen har man också anträffat många andra grafvar från
stenåldern, hvilka emellertid till följd af sin enkelhet undgått
uppmärksamheten. Det är väl också i många fall svårt att afgöra, till hvilken tid
1 "nnaler"’ 1844—45, sid. 196.
2 Åtminstone icke något som kunnat trotsa tiden.
3 "Arböger" 1870, s. 179 (en gånggrift nära Odense).
4 Så innehöll en grafkammare vid Locmariaker i Bretagne icke mindre än 104
sönderslagna, men endast två hela stenyxor; Barnwell i "Archeologia cambrensis" 1869,
s. 145. På Fidschi-öarne trodde man förr, att om en yxa förstördes, gick hennes
själ till de dödas ö; Tylor, "Primitive culture", 1 s. 433.
s "Ant. tidskr. f. Sv.", 1 sid. 266.
6 "Annaler" 1862, s. 346. — Äfven utom Norden har man i eller vid grafvarne gjort
sådana fynd af djurben o. dyl. I dösarne på Kanalöarna har man funnit stora
massor af ostronskal, troligen lemningar af grafölet: Baer, "Der vorgeschichtliche
Mensch", sid. 278.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
