Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan stensakerna kommit ur bruk, föll deras rätta betydelse snart
i glömska. När de sedan anträffades i jorden, gaf okunnigheten och
vantron sin förklaring öfver deras ursprung och bestämmelse.
Stenyxorna kallades "åskviggar’ — i Norden "thorviggar" — och ansågos
vara det dödande i åskstrålen. Thor håller i handen en sådan vigge
(hammare) af sten, med hvilken han slår efter trollen; 1 detta är, enligt
en ännu mångenstädes gängse tro, åskan. Då thorviggen träffar jorden,
slår åskan ned. Härvid drifves stenen djupt ned i jorden. På Gotland
trodde man förr, att åskviggen drefs ned 7 alnar i jorden, hvarefter
han efter 7 års förlopp åter kom i dagen, sedan han under tiden
stigit åt jordytan en aln hvarje år. 2
Denna åsigt om stenyxornas ursprung, som ännu är vida utbredd
i vårt land, återfinnes märkvärdigt nog i nästan alla delar af jorden, i
Brasilien 3 lika väl som i Japan.4 Eedan för tvåtusen år sedan fanns
den i Grekland. 5
I följd af sitt ursprung från åskans gud och trollens besegrare
anses också "thorviggarne" vara ett utmärkt skyddsmedel mot åska och
trolldom. 6 Derföre är det ofta omöjligt eller åtminstone mycket svårt
att förmå personer sälja fornsaker af sten, emedan de tro sig då förlora
en skyddande talisman. Så förvaras t. ex. i Visby Museum (N:o 1020)
en yxa utan hål af trapp, som tillhörde en qvinna på Gotland, hvilken
länge vägrade att lemna den ifrån sig, men slutligen förmåddes dertill,
då åskan, utan att fästa afseende vid "thorviggens" närhet, slog ned i
ett bredvid hennes boning beläget kyrktorn.
För att skydda nybygda hus mot åska och andra olyckor brukade
man ännu för hundra år sedan sticka en stenyxa eller en flintknif in i
väggen eller under tröskeln.
I Thorstein Böarmagns saga berättas, att Thorstein utom andra
trollmedel äfven erhållit en "trekantig" sten, hvilken gjorde godt eller
dåligt väder allt efter som man slog på den gula eller hvita sidan.7
Såsom exempel på de olika sätt, hvarpå stensakerna ännu i detta
århundrade gjort tjenst som skydd mot trolldom eller såsom
lyckobringande kunna vi anföra, att en stor stenyxa med skafthål länge
begagnades af sin egarinna på Gotland till att hängas ned i bryggkaret för
att hindra trollen förstöra brygden. 8 En bonde i Vermland använde
1 Hyltén-Cavallius, "Värend och Virdarne", s. 231.
2 Anteckning af lektor Eneqvist vid N:o 1020 i Visby Museum.
3 "Annaler" 1838—39, s. 159. Man ser dock ej tydligt, om föreställningen
ursprungligen tillhört ur-invånarne eller de inflyttade europeerne.
4 Norwich-kongressens förhandl., s. 260. Jfr Evans, "Stone implements". s. 51 — 54.
5 Plinius, "Historia Naturalis", IV, 37, 9, 51, 136; 37, 10, 55, 150; Th. H. Martin,
"La foudre el le feu Saint-Elme" i "Revue archéol." 1865, II s. 124, 1866 I s. 1
och II s. 339.
6 Grimm visar, att denna vidskepelse var gammal redan under ll:te århundradet;
"Deutsche Mythologie", 2:a uppl., s. 1170.
7 "Fornmanna Sögur", 3 sid. 180. Stenen synes, att döma af uppgiften om sidornas
olika färg, hafva varit af flinta.
8 Den förvaras nu i Visby Museum, N:o 87.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
