Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S. Erik och hans reliker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
går tillbaka till tiden strax efter konungens död, så
måste man beteckna den såsom i det hela god och
tillförlitlig.
På den tradition, som utbildats och bevarats vid
grafven i Gamla Upsala, hvilade ock de predikningar,
som höllos på helgonets festdag den 18 maj, då
tillströmningen af allmoge tydligen var störst, och af
allmoge icke blott från trakten, utan, med hänsyn till
aflaten, från hela Sverige. Och äfven detta är af stor
vikt. Medeltidens människor studerade som bekant icke
historia, och den enda historiska litteratur, vi hade före
1300-talet, var den magra konungalängd, som fogats
till en handskrift af Västgötalagen. Något vidare
bekant kan denna ej anses hafva varit, och för öfrigt var
det ju endast några få »lärde», som voro läs- och
skrifkunnige. Den enda väg, på hvilken några kunskaper
kunde meddelas den stora allmänheten, var därför det
muntliga ordets, och predikningarna voro den tidens
enda föreläsningar. Af en särskild vikt voro de, som
höllos om S. Erik, ty endast i dessa fick den svenske
bonden höra något om sitt lands historia. De öfriga
svenska helgonlegenderna — om S. Eskil, S. Botvid,
S. Helena, S. Birgitta m. fl. — hade endast ett
religiöst innehåll och berörde inga politiska tilldragelser.
Bondens kunskap om Sveriges äldre öden sammanföll
därför i stort sedt med det, som predikanten meddelade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
