Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Upsalaroman från 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som aflades af Gretas väninna, jungfru Synnerberg, och
som rör hennes flicktid. Hon sade sig ej hafva något
annat än godt att vittna om Greta Benzelia och hade
aldrig funnit »någon odygd med henne. Nog rasade
hon med studenter och andra, den tiden hon var
jungfru, men vidare intet.» Då konsistorium frågade henne,
hvad hon menade med »rasa», svarade hon: »Hon var
lustig och glad; hon var ej häller rädd för att slå dem
örfilar ibland, när de voro ovettiga mot henne», d. v. s.,
förklarade jungfru Synnerberg, »när de ville rasa med
henne, tålde hon det icke.» Då hon tillfrågades, om ej
studenter plägade komma till Greta Benzelia på nätterna,
svarade jungfru Synnerberg: »En natt kommo studenter
springandes in i kammaren, där hon låg och jag med.
Jag känner dem intet, men herr Zelling var en däribland.
De kastade sig ned hos oss bägge med kläderna, men
vi körde dem strax dädan. Detta skedde, medan hon
ännu var ogift och jungfru.»
Jungfru Synnerbergs uppfattning af hvad som kunde
anses oanständigt eller ej afviker utan tvifvel högst
betydligt från våra dagars. Men en annan historia, som
Norrelius berättar, tyckes visa, att jungfru Synnerbergs
känsla för det passande icke varit så individuell, som
den förefaller oss. Ungefär två månader efter bröllopet
foro de nygifta ut till Färentuna, där Norrelius’ bror då
skulle installeras såsom kyrkoherde, och med dem följde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
