Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Upsalaroman från 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I olikhet med dikterna prisar den icke hennes oförlikneliga
dygd. Så snart — skrifver han — »kopulationsakten
den 29 dec. 1726 var förrättad, begynte Benzelia
strax att gifva säkra prof af ett nedrigt, obeskedligt
sinnelag, i det att hon uppå samma dess hedersdag uti
mycket förnämt och hederligt folks närvaro behagat
associera sig med en hop ynglingar, som genom hennes
bearbetande förklädt sig till skorstenssotare och flera
sällsamma dräkter, med hvilka hon öfvade ett så
familjärt umgänge eller rättare sagdt galenskap och gyckleri,
att jag befarar, att samtliga närvarande bröllopsgästerna
däraf haft större ledsnad och osmak än ro och nöje.
Om jag såsom dess brudgumme skulle betygat något
missnöje däröfver, att min brud uti dess skrud således
prostituerat sig såsom ett apespel uti förnämt folks
närvaro, hoppas jag, att ingen skulle mig det förtänka,
men det gjorde jag icke, utan ville häldre med
stillatigande och tålamod sådant åskåda än genom någon den
ringaste min gifva anledning till något missförstånd.»
Den åldrige brudgummens bristande skämtsinne hindrade
honom att sentera det upptåg, med hvilket Greta
Benzelia velat öfverraska bröllopsgästerna. Strax efter
själfva bröllopet tyckes Norrelius, hvilken såsom
akademisekreterare var van att föra protokoll, i sin minnesbok
hafva gifvit sina upprörda känslor luft, och denna
relation förefaller mera korrekt än den senare nedskrifna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
