Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Upsalaroman från 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven när man upphämtade maten från tallriken, men
det dröjde troligen länge, innan denna kulturtingest blef
bekant äfven i Upsalas professorshem. I de bouppteckningar
efter professorer från denna tid, som jag sett,
saknas också vanligen gafflar, eller ock förekommer blott
ett etui med knif, sked och gaffel.
Men Norrelius hade också andra sorgekällor. Den
lilla stund af dagen, som Greta höll sig hemma,
berättar han, tog hon sig aldrig någon hushållssyssla före,
utan då befalde hon pigorna, »så att jag det hörde, till
att så mycket mera öka min sorg, att gå ut i staden
och bjuda ungkarlar hem till sig, nu den och nu en
annan, af hvilka hon hade ett godt förråd.» Befattade
hon sig någon gång med hushållet, gjorde hon äfven det
på tok, och ett af Norrelius’ vittnen intygade, att han
midt på dagen sett frun tinga ved på torget »i sin
déshabillé — hvilket kunnat gifva annat folk anledning
att döma, det frun var mycket fri utaf sig.»
Ej långt från Upsala ägde biskop Benzelius en gård,
Ribbingebäck, och dit plägade Greta Benzelia ibland fara
ut med sina vänner och bekanta, unga flickor och
studenter, och det värsta var, för att begagna Norrelius’
ord, att hon där dem så trakterade »med vårt hushållsförråd,
att visthuset hemma blef tomt. Och som hon
alls intet lät vårda sig om mig, huru jag skulle ha mitt
uppehälle, medan hon var borta, nödgades jag utomhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
