Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Upsalaroman från 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stiernman eller madame Rothof — och äfven nu tyckes
uppehållet hafva varit muntert. Greta Benzelia sökte icke
upp sin släkt, utan höll sig incognito, så att jag —
skref Norrelius — »hvarken själf eller genom andra
kunde henne ertappa», men »den 23 december blef jag
fordrad af Herr Handelsman Spaldings boddräng för 72
daler kpt, dem hon själf i egen person ur dess bod
tagit.»
Biskopinnans förhoppning, att Greta Benzelia skulle
bli en bra hustru, blott hon fått rasa ut, tyckes således,
äfven under den gjorda förutsättningen, knapt hafva
realiserats. Och hvad själfva slutsatsen angår, var
Norrelius af en rakt motsatt mening. När jag, skref han,
»vid min hemkomst den 14 jan. 1728 måste träffa allting
i oskick och fick höra, hurudant lefverne Benzelia under
min frånvaro fört, huru hon svärmat, skjutit och trakterat,
så ock huru hon förstört allt det goda af husgeråd och
matvaror, som Gud och lyckan mig tilldelt, hvarjämte
jag ock ej annat hörde och såg än det, som bedröfvade
mitt sårade hjärta, råkade jag den 16 januari uti en
svår och långsam sjukdom. Under denna min
sjukdomstid viste mig Benzelia ingen huld- eller trohet, utan var
alltid ute både nätter och dagar, undantagandes en natt,
då hon vakade öfver mig och min byxsäck, därutur hon
mig ovitterligen borttog tvenne speciedukater med mera.
Jag nödgades genom express låta kalla till mig min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
