Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Upsalaroman från 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Källarpigan Annika Sporre, som sedan förekallades,
vittnade också, »det hon ingenting visste om fru
Benzelias lefverne än hvad väl och vackert vore», och i
samma riktning gingo äfven de andra pigornas
vittnesmål. Detta, som ger en mycket åskådlig föreställning
om lifvet hos Madame Sahlström, visar väl, att Greta
Benzelia varit ytterst oförsiktig, men också att hennes
kurtis med studenterna troligen icke varit så farlig —
åtminstone enligt 1720-talets moral.
Men så inträffade en stor skandal. En kväll hade
Greta Benzelia stängt sig inne i träbyggnaden med två
studenter, Wulfenstjerna och Rosenholm, hvilka
antagligen sutto inne hos henne och spelade kort eller
pokulerade. Men så kom en officer, en grefve Wrede-Sparre,
som också tyckes hafva varit en af Greta Benzelias
adoratörer, och ville slippa in. Då de innevarande
vägrade att öppna, gick han i vredesmod bort och
återkom efter en stund med en hel skara af andra
officerare, Stenbock, Stierncrona med flera. Klockan var då
nyss slagen 11 på kvällen. De stälde sig framför
stenhusporten, bultade på och ropade: låt upp. En af
Madame Sahlströms pigor öppnade då porten. Men under
tiden smögo sig Rosenholm och Wulfenstjerna bort,
hoppade öfver planket till stallgården och kommo undan,
men tappade därvid sina »muffar» — ett plagg, som
den tiden tyckes hafva begagnats af unga snobbar —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
