Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några förlofningar förr i världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skriftligt ackord, »intet mitt aksepterande eller hennes ja-ords
emottagande (ty om hon ock sedermera velat gifva mig
ja, har jag det aldrig aksepterat, som det varit
nödvändigt i förlofningen), intet handslag, inga gåfvor, som visa
någon förlofning. Intet var jungfrun till laga år
kommen, icke häller hade föräldrarna makt att sluta något
i denna sak, efter allt vore af jungfru Holmberg lagligen
förbudet.»
Men — slutar han denna kuriösa inlaga — »posito,
att förlofningen värkligen var laglig, måste den ändå
blifva till intet, emedan jag icke längre kan eller vill
bestrida den förra med jungfru Holmberg ingångna
förlofning», ty då hennes jäf förelåg, borde rådmannen inse,
att hvarje annan förlofning var olaglig.
Att gendrifva denna lika sofistiska som oridderliga
skrift var naturligtvis ej svårt för Ubström. Hvad
särskildt förlofningen med jungfru Holmberg angick,
inskränkte sig Ubström till att påpeka, att Wallerius själf
inför domkapitlet förnekat den och »att hon ock afsagt
sig all pretension på honom, allenast han förliker henne.»
Domkapitlet tog naturligtvis ingen hänsyn alls till
Wallerius’ bevisföring, utan utfärdade ny stämning på
honom till den 8 maj, hvarjämte man skref till consistorium
academicum i Lund och inberättade hela saken med
anmodan till konsistoriet att råda magister Wallerius att
godvilligt infinna sig »till förekommande af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
