Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sirapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tänkte mannen bittert, han får arbeta. Han
sköt in handen mellan ryggen och det tunga
kors han bar — under den långa vägen
hade han nött barken av båda — gick bort
till en lyktstolpe, stödde bördan där emot,
rätade sig och kunde åter se människorna
i ansiktet. Genom ett fönster iakttog han
hur unga herrar placerade sig vid borden
i en restaurang, pekade ut rätter och viner
på matsedlarna. Det var hans svett och
blod de betalte med, såna skulle köpa hans
ved för en ringa penning och sälja den för
långt mer än det dubbla. Han var dömd
att ge sin rygg till pris för deras gulasch
och vin, alldeles så som han förr tjänat
bättre folk.
— Jesusmarandjosef, om jag bara kunde
uppdriva en större åsna än jag själv, tänkte
han, så skulle den få hugga veden och
bär’an, och jag skulle sälja den. Men han
visste väl, att den åsnan inte fanns. Han
hörde till dem som måste träla under
kejsartid och republik lika.
De tre andra bördorna skredo sviktande
framåt, risknippan var nu i spetsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
