Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sirapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hämta cigarretter åt mig. Och nu fick
jag honom inte att röra en låda. Om
måndag, alltså?
— Kan man ge honom något, undrade
översten för sig själv. Hon visste inte vad
det var hos honom, som mot vanan gjorde
det så svårt att ge.
Han tog fram sin plånbok och började
leta, tydligen efter ett visitkort.
— Nu kommer det, tänkte Rut. Gud, vad
den är tunn. Plånboken.
Alla voro hungriga och ville i väg, men
han tycktes inte ha lust att gå.
— Skickar oss Sverige så här mycket
varenda vecka? Storartat!
Rut, som stått vid fönstret och följt
trädets väg till dess det vek om hörnet, vände
sig hastigt om och såg på honom.
— Ja, svarade han, jag tycker er aktion
är skadlig ur vår synpunkt sedd. Men jag
beundrar svenskarna. Det måtte vara ett
folk med fantasi, som sitter i lugn och
välmåga och tänker på oss. Ofattligt.
— Alla folk är syskon, sade Rut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
