Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Pelikanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
riing, minnen som ingen borde äga, en
kunskap, som sög kraften att leva ur
en man. De där nere, däremot, de hade
utom råd och lust att leva också fett och
mjöl, liv och död i sina händer. Det var
inte värt att le åt dem.
Hans ögon fastnade vid det
månskens-färgade håret, som rörde sig där nere.
Han tyckte sig ha sett det förr och
tilltalade det händelsevis så som Rut sig
själv: — Lilla dröm, vem är du, som
dansar efter min stråke?
Så kände han igen henne. Han kom ihåg
sirapen på gatan, och hur hon bjudit
honom bröd att ta upp den med. Han kom
ihåg hon sagt, att hon rest hit bara för att
hjälpa.
I detsamma stannade hon, tog ett litet
steg från sin kavaljers sida och kastade
en blick upp mot läktaren. Säkerligen hade
man sagt något om honom där uppe. Han
hälsade. Hon böjde osäkert på huvudet.
Var det möjligt? Aja, i en dröm kan
naturligtvis en ärkehertig vara kapellmästare
i en matsal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
