Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Pelikanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
Rut lade sin hand på hans arm. — Här
kommer en av dem, sade hon.
Man gjorde plats i kretsen för den långe,
smärte officern, som man hyrt att för
aftonen spela dansmusik.
— Har vi inte träffats förut? frågade
får-pälsmannen älskvärt.
Kapellmästaren skakade på huvudet.
Han var i utövningen av sitt nya yrke
ömtålig som ett oinridet fullblod och fann
svenskens vänlighet för nedlåtande.
— Inte sen under Gustav Adolf och
Wallenstein, sade han.
— Hm, sade svensken, skål.
Kapellmästaren höjde sitt glas.
— Jag gratulerar herrarna att till slut
dock ha intagit Wien, sade han.
— Flickor 1 ropade översten. Ska vi låta
detta passera oanmärkt? Aldrig hade
herrarna intagit Wien utan vår hjälp.
— Sant, sade fårpälsmannen. Mot
wienaren ska man skicka unga kvinnor.
— Och mot svensken ska man skicka*
gamla, replikerade översten. Men det låter
fråga sig vilket är bättre: att låta leda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
