Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Pelikanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
kände hur han med ens blev fullkomligt
lugn. Nu skulle mamma se mig, tänkte
hon.
— Det är inte fråga om några första
månader, sade han behärskad till översten.
Vi är ju dömda, kan över huvud taget inte
leva. Man skulle låta oss dö uti fred och
befria oss från tvånget att tigga och tacka
först.
— Jag förstår er, sade fårpàlsmannen,
så måste en karl känna det.
— Så behöver han inte känna det,
vidhöll översten envist. När han gjort sitt
yttersta, kan inte hans ära som besegrad
skadas av att han tar emot hjälp för sina
hjälplösa.
Fårpälsmannen bjöd vin och cigarretter.
Kapellmästaren avslog båda för att inte
behöva släppa den skygga hand han höll
i skyddet av bordduken.
— Personligen är jag naturligtvis
förtjust att ni kommit, sade han och anslog
en annan ton, vem skulle jag annars spela
dansmusik för? Men översten släppte
honom inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
