Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den svarta flickan och den blonda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
av sysslolösa eleganta herrar och damer,
som sutto nersjunkna i de låga
korgstolarna. Boyen höll inte upp dörren för
henne. Så gav hon honom två kronor bara
för det.
Där ute satt åter Turnheim och väntade
med bilen. Nyss hade en italiensk officer
gått förbi honom och hälsat med ett leende.
Han tyckte sig sitta i solskenet som ett
utställningsföremål till utlänningars,
ock-rares och kokotters förnöjelse. Giselas
fattiga tunna gossgestalt väckte hos honom
en känsla av gemenskap han aldrig drömt
vara möjlig inför en judinna.
— Ni kan väl sitta framme hos mig, så
slipper jag de förbannade engelsmännen,
sade han med en broderlig hälsning.
— Jag följer inte med, sade hon och
gjorde sig förvånad. Jag kom hit bara
för att ge Jones adressen på ett tomt
hotell, som han och hans kommitté också
borde se på.
Turnheim visste, att hon tänkt följa med.
Hon var bilutrustad medels en
yllehalsduk om halsen. Och han försökte förmå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
