Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den svarta flickan och den blonda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
— Nå, man kan komma lite för sent,
sade hon sig, alldeles som begrepe hon det.
På förmiddagen satt hon och gassade
sig som en katt i solen på trappan till’
kejsarinnan Elisabeths öde slott, leende åt att
själva naturen där disciplinerats att
uttrycka underdånighet. Då kom Turnheim
körande med den engelska kommittén.
Svenskarna voro redan där inne och
be-sågo slottet för egna planer. Endast Rut
hade vägrat att gå in i de öde rummen
och chikanera den skygga ande, som i
livstiden befallt folket i den förstad hon
måste fara genom på väg till sitt slott att
spika igen fönstren åt vägen.
Detta möte var strängt taget inte så
övernaturligt, sedan de båda nu arbetade i
samma fack. Men dem förekom det så, och
de beslöto följa ödets vink och träffas på
kvällen vid prins Eugens ryttarstaty.
Där stod nu redan Turnheim, civilklädd,
med sin hertigliga hållning och profil.
Ingen kunde se på honom så här i
skymningen, att han blivit bjuden drickspengar
i dag av engelsmännen, och att denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
