Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den svarta flickan och den blonda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
villigt. Jag ville ge år av mitt liv för att
komma härifrån. Här är sannerligen inte
mödan värt att leva.
Jaså, hon ämnade inte resa. Vad skulle
nu bli? Om jag tar henne, men jag gör
det inte, vad ska jag då göra med henne?
Varför dör inte alla sentimentala känslor
i oss, när allt annat dör?
Rut reste sig. Hon var vid sitt tålamods
gräns. Hon opponerade sig av allt hjärta
mot att känna sig så olycklig, så som hon
en gång opponerat sig mot att känna sig
lycklig över sin viträvsboa.
De gingo förbi kejsarinnans vita staty,
och han hejdade henne.
— Hon är redan en myt, sade han. Så
är också för mig större delen av mitt
eget liv. Ibland tror jag det är min far
som berättat mig allt detta jag ändå
upplevt själv. Och som om jag själv kommit
till livet utan barndom och ungdom,
fullvuxen och trött.
— Det är kriget, sade Rut. Ska ni inte
spela i kväll, försummar ni er inte?
— Nej, sade han och drog hennes arm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
