Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Månkullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Turnheim kände inte det minsta
medlidande med en fru, som sovit hela sitt liv.
För hennes skull ämnade han icke mista
Rut.
— Och så gör det mig så orolig,
fortsatte hon, att jag de sista dagarna inte
fått post.
— Men orsaken vet du ju. Hela
Tyskland är i uppror. Och därför kan du inte
resa. Vad skulle det tjäna till att du gåve
dig in i kaos och fastnade där?
— Men om en vecka eller fjorton dar
är det väl lugnt igen? Och vad skall jag
då göra? Du anar inte vad det vill säga,
att mamma är sömnlös.
Turnheim teg. Han tänkte på sin mor
och hur hon sörjde yngste sonen, som i
början av kriget spårlöst försvann under
en offensiv i Galizien. Hennes fåfänga
möda att utforska sanningen om honom 1
Hennes gatlopp till alla ämbetsverk, byråer,
kamrater I Hennes telegraferingar, hennes
ångest, hennes tusen missräkningar, till
dess slutligen åren i sin långsamma gång
gåvo svaret på hennes fråga: den yngste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
