Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Månkullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
honom. Och hon kände sig så maktlös
därvid, så bedrövad med ens. Hon kände
ingen önskan att vara någon annanstans
än just här vid hans sida. Icke i
barnkammaren hemma, icke med kamraterna, som
givit sig ut tillsammans med luta och
drag-harmonika att pröva det mogna vinet i ett
värdshus nånstans bland kullarna kring
staden. Men hon önskade sig ha ägt
vishet och erfarenhet att motsäga honom.
Eller också att vara trött nog att tro som
han.
— Ingen seger kunde vara större än om
vi frivilligt avstode från livet, sade han.
Då skulle mänskligheten lia visat sina
efterkommande en så stor välgärning, att den
skulle försona alla sina synder och dö
höljd av ära.
Rut gjorde alltjämt motstånd.
— Tror du du skulle se så, om du
komme utanför detta land? frågade hon. Innan
jag reste hit ner, hörde jag Skapelsen av
Haydn. Och sen jag kom hit ner, har jag
ibland tänkt att vi lever i en ny
skapelseakt. Vad tror du?
9. — Wägner, Den förödda vingården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
