Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Månkullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
längtan att uppgå i honom, själva den
beundran för honom, som kärleken ingivit
henne för att tjäna livets ändamål,
motverkade här sitt ursprungliga syfte.
Han kände sig genomströmmas av en
lyckokänsla, han aldrig drömt om.
Spänningen, motsättningen mellan dem var
övervunnen, han ägde henne helt. Han skulle
inte behöva leva för hennes skull och fick
likväl behålla henne. Utan att ana det,
erfor han något av samma tillfredsställelse
som hans mor, då hon lyckats få sin man
i gråt.
En våldsam våg vällde upp inom honom,
och han tryckte henne häftigt intill sig.
Men hon lade handen mot hans bröst och
sökte skjuta honom undan.
— Var inte så vild, sade hon. Vi kan ju
ändå inte gifta oss.
— Å, du, sade han, och hon såg inte
hans leende, du är underbar. Varför det
då?
— Det begriper du lika väl som jag.
Skulle du kunna tänka på barn?
— Rut, sade han, maken till dig... Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
