Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hungertornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
skulle nedsätta henne eller skicka bort
henne. Men jag tror han kände sin olycka
skarpare än nånsin i jämförelse med
brodern, som ser och som är fri. Jag tror
hans stackars hjärta plågades av avund.
— Men hur var Stefan mot portvakten?
— Som en gentleman. Jag älskar honom
för det.
— Och portvakten?
— Vet inte. Hon grät, när de andra grät,
skrattade när de skrattade. Hon lyste upp
när Karl talade väl eller Stefan var artig,
drog sig undan när gumman vände rygg.
Men hon kommer aldrig ur familjen, är min
tro. Det vore ju för resten en gränslös
dumhet. Hon låter Karl leva i fred i sin värld
och gör härliga Mehlspeisen. Du, Gisela?
— Ja. Han frågade efter dig. — Vem?
— Stefan. Karl berättade om Jones och
bilen. Jag tyckte det lät lite elakt.
Hut, som levde i lycklig frihet med de
föräldrar hon var olydig mot långt borta,
hade en plötslig känsla av att det allt var
bra krångligt med familjeliv.
— Nå, Stefan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
