Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hungertornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
— Låt oss rösta, sade Turnheim, jag
röstar för mina fastrar.
— Och du förstås också, sade Gisela
till Rut.
— Ja, sade hon och blev olycklig över
att ha rodnat.
— Gisela har nog rätt, sade Stefan.
Jones för sin del brydde sig inte om, om
hon hade rätt eller ej, självfallet ville han
som hon. Flickorna satte sig upp i bilen
och man åkte till krigsbaracken.
— Välkommen hem, Stefan, sade Gisela.
Jag kände knappt igen dig.
— Och jag knappt dig. Du har blivit så
annorlunda. På min tid var du
konstnärsflicka.
— Och du Österrikes mest firade
flygofficer, sade hon och sänkte rösten, så att
Jones, som satt bredvid Turnheim, inte
kunde höra. Vad tänker du slå dig på nu?
Så härjad, tänkte han om henne, hon om
honom. De sågo prövande på varandra.
Fanns där hos den andra något att knyta
vid, eller var vad de kände bara vemod vid
minnet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
