Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Körsbären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
fönstret. Då han vände sig om, satt Rut
och höll Gisela i handen. De viskade nå-,
got med varandra han inte hörde. Gisela
sade: — Vad jag är glad, att du kom till
Wien, Rut. Du vet inte vad du gjorde
därmed. Vad skulle jag ha gjort utan dig i
vinter? Men nu ska ni gå. Pepi och jag, vi
har en hemlighet, som vi inte kan säga för
någon. Har du brutit den där grenen själv?
Rut såg på Turnheim. I blixtsnabb
vision såg hon sluttningen, där de vilat
under bergvandringen. Mellan de mäktiga
bergens gröna vittoppade böljor den
blommande dalen öppen framför dem in i ett
fjärran blå. Vid deras fötter, där stupet
blev brant, ett kors, ett Marterl, till minne
av två älskande, som kastade sig här
utföre, då hans inryckningsorder kom. över
deras huvuden det vita körsbärsträdets
grenar, genom vilka solen sken.
Eller sken den aldrig? Tavlan syntes
henne så blek plötsligt, så overklig. De
hade varit så vilda, berusade av vissheten
att detta stup alltid fanns för dem och
därmed en dörr öppen, en väg fri. Högmod
II. — Wägner, Den förödda vingärden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
