Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Aristoteles lägger grunden till zoologien. Ur Aristoteles “Djurlära“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
är sammansatt av handloven¹) och de fem fingrarna.
Av dessa har tummen blott en, de övriga tvenne leder.
Handens insida är köttig och delad av veck. Om ett
eller två av dessa sträcka sig tvärs över hela dess yta,
är detta ett tecken till en lång livslängd, medan det
däremot tyder på ett kortvarigt liv, när tvenne veck ej
nå över hela ytan²). Benen utgöras av det i båda
ändarna med ledhuvuden försedda lårbenet, den rörliga
knäskålen, det av tvenne ben bestående smalbenet och
foten.
Det inre av kroppen är minst känd hos människan,
så att man i fråga därom måste hänvända sig till
djurens motsvarande organ.
Vad huvudet angår, ligger
hjärnan i dess främre del, och den är förhållandevis
störst hos människan. Den omges av tvenne hinnor,
en starkare, som ligger intill benet, och en svagare,
som omger själva hjärnan³). Denna sistnämnda består
hos alla djur av tvenne hälfter, till vilka lilla hjärnan
baktill ansluter sig.
Lungan är tudelad. Blåser man i luftstrupen, fyllas
lungans håligheter med luft. Matstrupen leder från munnen
parallellt med luftstrupen genom mellangärdet ned i magen.
Sedan följer den ringlade tarmen, som är måttligt vid,
men vidgas i sin nedre del.
Hjärtat är beläget, där luftstrupen delar sig. Av alla
inälvorna är detta det enda, som innehåller blod, ty
lungorna innehålla ej själva sådant utan det finnes blott
i deras ådror. Mellangärdet är bålens skiljevägg; under
detta är på högra sidan levern, på den vänstra mjälten
belägen.
¹) Med handloven menar Aristoteles den del, som vi numera beteckna
med detta namn, jämte mellanhanden.
2) Denna Aristoteles uppgift visar, att vidskepliga föreställningar
stundom kunna äga en rätt aktningsvärd ålder.
3) Mellan dessa av Aristoteles omnämnda hinnor befinna sig
ytterligare en, den mycket mjuka och fina spindelvävshinnan (arachnoidea).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
