Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Det heliocentriska världssystemets tillkomst. Nikolaus Koppernikus, “Över världskropparnas kretsrörelser“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
cykel. I det femte kommer Venus med nio månaders
omloppstid. Platsen nummer sex intages av Merkurius,
som fullbordar sitt omlopp under en tiderymd av åttio
dagar. Och i det helas mitt står solen. Ty vem skulle
väl i detta allra skönaste tempel kunna placera denna
lykta på en andra och bättre plats.
Så länkar den på sin kungliga tron sittande solen
den henne omkretsande stjärnefamiljen. Vi finna alltså
i denna anordning ett harmoniskt sammanhang som i
ingen annan. Ty här kan den uppmärksamme iakttagaren
finna, varför de fram- och tillbakagående
rörelseyttringarna hos Jupiter synas större än hos Saturnus, men
mindre än hos Mars och återigen hos Venus större än
hos Merkurius. Och därjämte varför Saturnus, Jupiter
och Mars äro närmare jorden, när de gå upp om aftonen,
än när de försvinna i solens strålar. När Mars under
natten står på himlen, synes han förträffligt och tyckes
vara Jupiter lika i storlek, under det han snart därefter
ter sig som en stjärna av andra ordningen Och allt
detta följer ur samma orsak, nämligen jordens rörelse.
Att man emellertid ej kan märka något av denna rörelse
på fixstjärnorna, är ett bevis på dessas omätliga avstånd,
som till och med kommer den årliga rörelsens bana
eller dennas avbild att försvinna för våra blickar¹).
1) Den häri bestående svårigheten avhjälptes först av Bessel, som
visade att fixstjärnorna verkligen, om ock helt obetydligt, ändra läge
till följd av jordens årliga rörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
