Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Galilei såsom dynamikens grundläggare. Om kroppars fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
vikt är i allmänhet större i media, som göra större
motstånd; i kvicksilver är det endast guld som sjunker,
medan alla andra metaller och stenar stiga upp till ytan
och flyta. Å andra sidan falla guld, bly, koppar, porfyr
och andra tunga kroppar med knappt märkbar
hastighetsskillnad i luft. Från 100 alnars höjd kommer guld
knappast 4 fingerbredder före koppar. På grund härav
tror jag, att alla kroppar skulle falla med samma hastighet,
om luftens motstånd upphävdes.
Simplicio. Det är ett vågat påstående. För min
del kommer jag aldrig att tro, att en ulltapp skulle falla
lika hastigt som bly i lufttomt rum.¹)
Salviati. Sakta i backarna, herr Simplicio! Vi vilja
undersöka de mest olikartade kroppars rörelse i ett
medium, som ej gör motstånd, så att all olikhet i rörelse
kan återföras på fallande kroppar. Och då endast ett
fullkomligt lufttomt rum ej heller innehåller något annat
om än så finfördelat och motståndslöst ämne, synes ett
sådant särdeles ägnat att ådagalägga det vi åsyfta. Enär
vi emellertid ej kunna framställa ett sådant rum, vilja
vi undersöka, vad som sker i finare och mindre motstånd
bjudande media i motsats till sådana av större motstånd.
Om vi då faktiskt finna, att skillnaden mellan olika
kroppars rörelse blir allt mindre, i samma mån mediets
motstånd minskas, samt att den blir minst, ja knappast
märkbar i det allra finaste mediet, i trots av en mycket
stor olikhet mellan de fallande kropparna, synes det mig,
som om vi med en hög grad av sannolikhet skulle kunna
påstå, att deras rörelser i vakuum bli varandra fullkomligt
lika. En tung kropp strävar på grund av sin natur
att röra sig mot tunga kroppars gemensamma
medelpunkt, d. V. S. mot vårt jordklot, och detta med en
oavbruten och likformigt accelererad rörelse, vilket
betyder, att på lika tider tillfogas nya hastigheter av lika
storlek. Detta inträffar alltid, när alla tillfälliga yttre
1) I ett av de försök, som numera äro förenade med den elementära
fysikundervisningen, visas som bekant, att detta är fallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
