Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Den första klara föreställningen om förbränning och andning. 1674. Mayow, “Undersökningar angående salpeter, brinnandet och andningen“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
fyller därmed ett i ena änden slutet, kort rör, medan
man hårt sammanpackar laddningen med en trästav.
Därpå antänder man den och nedsänker röret upp- och
nedvänt under vatten. Krutet förbrinner då fullständigt.
av
Salpetersyrans skadegörande, eldiga natur synes
härröra från hennes eldlufthalt. I alla händelser känner jag
ej något, som har eldigare natur än det röda, rykande
ämne, som i form av röda ångor övergår i förlaget, när
man destillerar salpeter. Låtom oss nu betrakta den
roll, de i den röda salpetersyran befintliga
eldluftpartiklarna spela vid förbränningen. Jag är av den
meningen, att lågans form och natur huvudsakligen betingas
av dessa i rörelse stadda partiklar. De smådelar,
vilka materien består, skilja sig nämligen sinsemellan i
avseende på gestalt och täthet, så att de ej genom
några naturkrafters inverkan kunna förvandlas i varandra.
Nu bestå elementen av dylika smådelar, och jag tror,
att blott ett visst slags smådelar ge upphov till elden.
Detta bekräftas av, att en förbränning utan
eldluftpartiklar är omöjlig. Å andra sidan erfordras det
brännbara smådelar, för att eld skall uppstå. Dessa senare ha
den effekten, att de försätta eldluftpartiklarna i snabb
rörelse.
Om man nu allvarsamt överväger lågans natur och
de förändringar, de brinnande ämnena undergå, måste
man draga den slutsatsen, att dessa smådelars brinnande
ej består i något annat än deras snabba rörelse. Skälet,
varför vi föreställa oss, att det, som verkligen brinner,
är de brännbara smådelarna, ligger nämligen däri, att
vi kunna se den brännbara materien, medan
eldluftpartiklarna undandra sig våra blickar. De senare äro
dock lika nödvändiga som de brännbara smådelarna,
vilket bekräftas av följande försök. Salpeter, som man
kastar i en glödande degel, smälter, men brinner icke.
Häller man däremot litet olja i degeln, antändes den genast.
Härav kan man se, att eldluftpartiklarna ej i och för
sig äro brännbara, ty annars skulle salpetern ha tagit eld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
