Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Grundläggandet av växtfysiologien. Hales, “Försök att upptäcka den kraft, vinstockens saft äger, när saven stiger“. 1727
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
saftens kraft kvicksilvret 38 tum i höjden, vilket
motsvarar trycket av en 43 fot och 3 tum hög vattenpelare.
Denna kraft är ungefär 5 gånger så stor som
blodtrycket i den stora pulsådern i hästens skenben och sju
gånger så stort som blodtrycket i samma ådra hos
hunden. Blodtrycket tog jag på så sätt reda på, att
jag fastband de levande djuren med benen i vädret och
sedan öppnade skenbenets stora pulsåder. Därpå förband
jag denna medels två mässingsrör med ett glasrör av
10 fots längd och 1 tums diameter. I detta rör steg
blodet från en häst till en höjd av 8 fot och 3 tum,
medan en liten hunds blod blott steg 62 fot.
Tredje försöket.
Till detta
av 7 fots
första rör
fots höjd.
Den 10 mars, då saven började stiga, avskar jag en
3-4 år gammal gren på en vinstock (fig. 31, b fc g)
samt fastkittade vid stumpen b en kopparhylsa, som
jag omsorgsfullt förenade med glasröret z
längd och 14 tums diameter.
fogade jag andra, så att det hela nådde 38
De höllos i sitt läge av trärännor, på vilka man kunde
öppna den
ena sidan liksom en skåpdörr. Dessa
träfodral hade till uppgift att skydda glasrören mot frosten,
som i annat fall skulle under natten ha förvandlat saften
till is och därvid ovillkorligen söndersprängt glaset. De
vinstockar, på vilka jag vid dessa försök anbragte mina
rör, mätte 20 fot från rot till topp, under det rören voro
fästade på växlande höjder av 2-6 fot över marken.
Första dagen steg saften allt efter vinstockens kraft 1,
5, 12, 15 eller 25 fot; dock sjönk den alltid mot
middagstiden. Var det då kyligt, sjönk den endast från kl. 11
eller 12 till kl. 2. Om det däremot var mycket varmt,
började den sjunka redan kl. 9 eller 10 på förmiddagen
och fortsatte därmed ända till kl. 4, 5 eller 6 på aftonen.
Därefter stod den stilla under en eller två timmars tid,
varefter den åter började stiga, vilket dock skedde mycket
långsamt, så länge det var natt och ända tills solen gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
