Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Herschel grundlägger stellarastronomien. W. Herschel. “Redogörelse för några iakttagelser, anställda i avsikt att utforska himmelens byggnad“. 1784
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
skikt, som löpa i en mångfald olika riktningar. Det
möter därför stora svårigheter att framställa stjärnhimmelens
inre på en klotyta eller en karta.
När jag riktade min nyaste kikare mot en del av
vintergatan, fann jag, att den helt och hållet upplöste
dennas vita skimmer i små stjärnor, något som mina
andra teleskop ej förmått. Den del av vintergatan, som
hittills varit det förnämsta föremålet för mina iakttagelser,
befinner sig i den omedelbara omgivningen till Orions
hand och klubba. Den praktfulla mängd stjärnor av
alla storlekar, som här mötte mina blickar, var helt
enkelt häpnadsväckande. Då man emellertid lätt
föranledes av de gnistrande stjärnornas bländande glans att
överskatta deras antal, räknade jag igenom flera fält och
beräknade, huru många stjärnor det i genomsnitt borde
finnas i en bestämd del av vintergatan. Ur flera dylika
försök framgick, att sex på måfå tagna fält innehöllo
respektive 110, 60, 70, 90, 70 och 74 stjärnor.
Medeltalet blir alltså 79 stjärnor pr fält. Då vidare diametern
på mitt synfält utgör 15 bågminuter, följer därav, att
ett område av 15 graders längd och 2 graders bredd,
vilkets stjärnmängd jag ofta sett genomvandra mitt
teleskops synfält under en timmes tid, väl knappast kan
innehålla mindre än 50,000 stjärnor, som ha tillräcklig
storlek, för att man skall kunna tydligt räkna dem. Jag
förmodade, att det utom dessa stjärnor fanns ytterligare
minst dubbelt så många, som jag på grund av deras
ringa ljusstyrka endast då och då kunde se helt
otydligt skymta fram.
Den förträffliga förteckning över nebulosor och
stjärnhopar, som nyligen utgivits,¹) riktade min uppmärksamhet
på en företeelse, som bör bibringa oss en ny
uppfattning om himmelen. Så snart jag fick denna
förteckning i mina händer, riktade jag mitt spegelteleskop av
1) Messiers förteckning utkom första gången år 1771 och har sedan
dess allt mer fullständigats. Då Herschel började sina undersökningar
angående himmelens byggnad, innehöll den omkring 100 nummer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
