Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 34. Undulationsteorin finner en framstående förfäktare. 1760. Eulers brev till en tysk furstinna angående en del fysikaliska och filosofiska frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
etern hade avlägsnats från något ställe, den omgivande
etern ögonblickligen skulle rusa dit och ånyo utfylla
denna plats. På grund av denna sin elasticitet befinner
sig etern ej blott i de utom vår atmosfär belägna högre
regionerna, utan den genomtränger fullständigt denna och
intränger i alla jordiska kroppars porer, så att den nästan
utan hinder passerar genom dessa. Om man så t. ex.
medels en luftpump avlägsnar luften ur ett kärl, bör
man ej tro, att det sedan härskar ett tomrum i
detsamma. I det etern passerar genom kärlets porer, fyller
den det ögonblickligen. Häller man vidare kvicksilver i
ett tillräckligt långt glasrör och gör en barometer därav,
tror man sig se ett tomt rum ovan kvicksilvret, emedan
luften ej kan genomtränga glaset. Detta skenbart tomma
rum är emellertid helt säkert fyllt med eter, som utan
svårighet banar sig väg dit. Vi kunna i enlighet härmed
bilda oss en tillräckligt trogen föreställning om etern,
om vi tänka oss den såsom ett luften tämligen liknande
fluidum, som dock skiljer sig från denna, genom att
etern är ojämförligt mycket finare och många gånger
mer elastisk än luften.
-
Då vi ovan ha sett, att luften genom dessa
egenskaper är ägnad att upptaga de ljudande kropparnas
vibrationer och föra dem vidare i alla riktningar häri
består ju ljudet - så är det mycket naturligt, att etern
under liknande förhållanden kan upptaga och i alla
riktningar fortplanta vibrationer på mycket längre avstånd.
Om nu luftens svängningar ha ljudet till följd, vilken
verkan böra väl då eterns vibrationer hava? Jag tror,
att det är lätt att gissa; det är ljuset eller ljusstrålarna.
Det framgår alltså härur, att ljuset står i samma
förhållande till etern som ljudet till luften, och att
ljusstrålarna ej äro annat än av etern fortplantade vibrationer,
alldeles såsom ljudet består i de svängningar, vari luften
försättes. I verkligheten är det alltså intet av solen,
som kommer till oss, lika litet som det är något av en
klocka, som intränger i vårt öra, när vi höra henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
