Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Scheele upptäcker syrgasen och analyserar den atmosfäriska luften. 1773. “Kemisk avhandling om luften och elden“ av K. W. Scheele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
och nedsatte den öppna flaskan upp- och nedvänd i ett
kärl, som var fyllt med en lösning av svavellever. Efter
14 dygn hade de fyra delarna eldluft försvunnit, och
lösningen trätt i stället.
1) I ett glas, som rymde sju uns, och som var fyllt
med eldluft, lade jag ett stycke fosfor och tillslöt det
med en kork. Därefter upphettade jag det, där fosforn
låg. Denna tände sig och brann med en utomordentlig
glans. Så snart lågan slocknat, sprang glaset sönder.
m) Då det i det sistnämnda försöket använda glaset
var mycket tunt, repeterade jag det med ett något
tjockväggigare glas. Sedan allt svalnat, tryckte jag
under vatten in korken i glaset. Vattnet rusade då in
i glaset och fyllde det nästan fullständigt. Då det första
glaset var helt tunt måste man väl tillskriva den yttre
luftens tryck dess sönderspringande.
n) Sedan jag blandat den skämda luften med en
tredjedel eldluft, lät jag ett stycke fosfor förbrinna i denna
luftblandning, varvid blott tredjedelen absorberades.
Jag fann, att den skämda luften (d. v. s. kvävgasen)
är lättare än den atmosfäriska. Måste det ej följa därur,
att eldluften (syrgasen) är tyngre än denna sistnämnda?
Jo visst, och jag fann även, när jag noggrant vägde
så mycket eldluft, som intog samma rymd, som 20 uns
vatten, att denna mängd var nära två gram tyngre än
lika mycket vanlig luft¹).
Det framgår alltså ur våra försök, att eldluften just
är den gas, medelst vilken den atmosfäriska luften
underhåller förbränningen. Den förekommer däri, blandad
med endast I annan luftart, som alls ej synes hava
någon dragning till de brännbara ämnena, och det är
denna, som lägger något hinder i vägen för ett i annat
1) Vikterna av lika volymer kvävgas och syrgas förhålla sig, som
bekant, som dessa elements atomvikter, alltså som 14: 16, under det
att vikterna av kvävgas, atmosfärisk luft och syrgas förhålla sig som
14:14, 44: 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
