Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 39. Lavoisier förklarar förbränningsfenomenet. 1774. Sönderdelningen av den atmosfäriska luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
Den luft, som återstod efter detta försök, och vilkens
volym genom kvicksilvrets kalcinering minskats till 5/6 av sin
ursprungliga storlek, visade sig oduglig till att underhålla
såväl andning som förbränning. Djur, som man släppte
dit, dogo efter få ögonblick, och ett däri infört ljus
slocknade genast, alldeles som om det doppats i vatten
Därefter hällde jag ned de 45 gran röd substans,
som bildats under försöket, i en mycket liten glasretort.
Denna förband jag med en för uppsamlande av
eventuellt förekommande flytande eller gasformiga ämnen
lämplig apparat.
Sedan eld uppgjorts i ugnen, iakttog jag, att det
röda ämnets färg blev allt mörkare, allt efter som det
uppvärmdes. När retortens temperatur så närmade sig
glödhetta, började den röda kroppen att minskas i volym,
och inom få minuter hade den försvunnit helt och hållet.
-
Samtidigt hade 41% gran kvicksilver förtätats i det
lilla förlaget, medan 7 8 kubiktum av en gas, som var
i stånd att underhålla andning och förbränning mycket
bättre än den atmosfäriska luften, samlats under
klockan. Sedan jag uppsamlat en del av denna gas i ett
glasrör av en tums diameter, och nedsänkt ett ljus däri,
spridde detta ett bländande sken; ett kol brann däri
med så livlig ljusutveckling, att ögat knappast kunde
fördraga den, i stället för att såsom i vanlig luft glöda
helt lugnt och stilla. Denna gas, som Priestley, Scheele
och jag nästan samtidigt upptäckt, kallade den
förstnämnda dephlogisticerad luft, den andra eldluft; jag vill
kalla den syrgas, emedan en av dess viktigaste
egenskaper är, att den bildar syror, när den förenar sig med
de flesta andra ämnen. När man tänker på
omständigheterna vid detta försök, finner man, att kvicksilvret
upptager luftens till andning dugliga beståndsdel, när
det kalcineras, och att den del av luften, som blir över,
saknar förmåga att underhålla förbränning och andning.
Den atmosfäriska luften är alltså sammansatt av tvenne
gaser av olika, man skulle nästan kunna säga motsatt, natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
