Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. kap. Bland minnen från förincaisk tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
två leguas från Trigal slå vi upp vårt läger. Sedan gäller
det som vanligt att göra bekantskaper.
Trakten är tätt bebodd av en uteslutande
spansktalande befolkning, som i stället för att emigrera till de
väldiga områden, som finnas obebodda öster om Anderna,
delat jorden i små stycken på ett par tunnland, som
sparsamt föda dem. Invånarna här ha sannolikt ganska
rent spanskt blod. De se ut som spanjorer och inte som
indianer. Jag känner inte Spanien, men jag tror, att en
spanjor skulle känna sig hemmastadd här.
Ingen vill först visa mig till grottorna på La Copa.
Pengar göra här, trots att vi äro i rikt bebodda trakter,
mycket liten effekt. Däremot är man, lustigt nog, mycket
intresserad av mina bytesvaror. Vem kunde ana, att
billiga, små speglar, visselpipor och pennknivar o. d.
skulle här bland denna spansktalande befolkning vara
så begärliga. Det är för barnens skull. När t. ex. Pedro
fått en visselpipa, lämna Carlos, Juan, Adrian och alla
de andra mamma och pappa ingen ro, och tack vare
ungarnas tjut får jag reda på ett par gamla boplatser
och en gravgrotta. I stugorna plockar man fram
stenyxor och annat, som man hittat i odlingarna, för att för
dem byta sig till leksaker åt barnen. Det är inledningen
till en serie av värdefulla arkeologiska upptäckter inom
ett förut arkeologiskt fullkomligt outforskat område.
En dag berättar mig en gubbe, att han för tjugu
år sedan sett i en grotta 40 hela krukor, och så släpar
han i väg med Berg och mig under en brännande sol
längs med de obehagligaste avgrunder upp på ett högt
berg, bevuxet med torrt, halt gräs. När vi komma dit,
finna vi, att grottan blivit plundrad. Det är att klättra
ned i dalen för att rida till lägret igen. På vägen blir
jag underrättad om att en man i en hydda har gamla
krukor. Vi rida dit, och jag frågar efter krukorna. Han
svarar, att han inga har, men jag misstänker, att detta
inte är sant, stiger av min mulåsna och frågar honom,
hur han mår och hur barnen må, om skörden och om allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
